Aftonbladet – 6 oktober 1871, sida 2

stt man i en sådan drägt och på en såda timma icke kunde få tala med prefekten men just i ssmma ögonblick gick dörren up till hans rum, och dörfvaktåren, som hel: patten igenom hade tjenstgöring i förmaket lät henne inträda, Dörren tillslöts efter henne så att hennes kamrmmarfry kom att stann: på trappan. Jag bjöd henne att närma si; några steg, för att inträda i rummet de; mina underhafvande, dem jag lemnat fram. för spiselo, befunno sig. Hon mottog inbjudningen, Um man ock på hennes drägt icke juet varseblef något så påfallande som på hennes herrskarinnas, så var hennes sinnesrörelse uppenbarligen icke mindre. Vid de få ord, hvarmed hon besvarade mitt förslag, hörde jag en nervös skälfning, hvartill kylan icke var enda orsaken. Vi få i våra förrättningar öfning nog att åtskilja de olika sinnesrörelserna från hvarandra och att ej förvexla samvetsagg med ångest. Det unga fruntimret var uppfyldt af en skräck, en skräck som ingifver fruktan, af en ångest, som jag aldrig i mitt lif erfarit hos rågon annan än henneg herrskarinna. Hon ingöt förfäran hos den som såg henne. Och likväl insåg Jag straxt att kammafrun, om hvilken jag talar, var en stark, viljefast och sparfyndig person, Orsaken till den tilldragelse, som fört hennes frn till polisprelekturen, mäste vara af vigt På den släpande accenten igenkände jeg Belgarinnan rån Antwerpen eller Oslnder hon hade srofva drag och var liksom skapad för en vildhuggares mejsel, då deremot hennes herrkarinna, fastän brunett, var af en fin byggad och teint. Derjemte hade hon spanska gon och en skönt danad och frisk mun med änder så sköna, som man blott träfar hos olländskor, Jag bar studerat folkslägs yttre