I voel minsta känsla af sanningskärlek påstå, att regeringen icke visat hvartbän hon i denna fråga sträfvar. Detta om utskottets utlåtande. Till kammarens ledamöter ställer jag en brinnande önskan, att de i afgörandets ögonblick må ha fäderneslandets — det garala Sverges — lycka, och endast den för ögonen. Hr Carlen,. I likhet med den föregående högt ärade telaren är jag fullt förvissad derom, att den bägring, som framskymtar på de första bladen af utskottets betänkande, införandet hos oss af det pronsiska armesystemet, endast är en försvinnande ägring. Jag tror för min del, att det är alldeles otänkbart, att flertalet af utskottets ledamöter verkligen velat draga konseqvenserna af den visserligen icke bestämdt uttalade men dock antydda riktning, hvari man velat att vi skulle tro att utskottet önskat gå; jag tror tvärtom, att, då den åsigten många gånger blifvit bär uttalad, att vår militära organisation bör hvila på stam och beväring, då man besinnar, att majoriteten af riksdagens ledamöter i begge kamrarne är ense med K. M:t i det väsentliga af frågan, dess militära del, att armen skall utgöras af stam och beväring äfvensom om bestämmelserna i den nya värnepligtslagen, antalet af stamtrupperna och deras fördeining på de särskilda vapnen, då den enda skiljJaktigheten som förefipnes är den, boruvida getammen skall hvila på granden af indelningsverket eller någon annan institution skall träda i stället, då indelningsverkets motståndare för såvidt derepresenteras af utskottslsdamöterna från denna kammare med en öppenbet, som man måste vitsorda, uttalat sig om den indelta soldatens utmärkta förwråfflighet både som soldat och medborgare, ehuru de betviflat bans lämplighet att vara en ledare för den mängd värnepligtige, som enligt det kongl. förslaget skulle träda under fanorna, och då man å andra sidan från vännerna till indelvingeverket fått röra det tillmötesgåendet, att de erkänt hans olämplighet dertill för det närvarande och derföre forårat att åt honom skall sifvss en sådan utbildsicg att detta hinder bortfsller och då det ej finnågon som nekar stt, om havs olämpligkhet det oaktadt fortfararde qvarstår, medgifva en öfvergång till ett annat system, torde eu hvar finna att ur militärisk syrpankt skiljsktigheten mellan de olika meningarue ej är Bå stor, att en sammanjemkning är omöjlig. Men olyckligtvis bar frågsn ej fått förblifva,: hvad den i sjelfva verket är, endast en militärisk organisationsfråga, man kar gjortden till äfven en skattejerckningsfråga, och hon har härigenora blifvit betydligt invecklad och äfven försvårad. Till och med i detta afseende äro dock svärigheterna :eke större än att de kunna häfvas. Finge rustoch rotehållarne sjelfva ett begrepp om situationen, blefve de upplysta or kuru fåfång den inbilluviogen är att de kunna få allt på en gång, så skulle de, jag är derom fast öfvertygad, med tacksawhet mottaga hvad som nu bjudes genom detta förmedålingsförslag — och den gåfran är sannerligen ej obetydlig, tio millioner riksdaler i kapitalvärde är verkligen icke en ringa present. De fleste af åem skulle nog komma ibäg sanningen af det gamla ordspråket: Bättre en fågel i hand än tio i skoger och skulle det fionas vågra som ändå boppades att få allt, så vill jag hos: dem rekommendera en annan gammal sersters: Tag hvad du får och kräf hvad som återstår ! För min del tror jag att itidernas längd äfven det krafvet skall blifva tijlfredsstälidt, jag tror att skatterna måste utjemnäs och fördelas lika på alla, tidens anda går i den riktniogen, men det måste ske småningom och utan orättvisa på någos håll. Frågan, ställd på denna ståndpunkt, är viszer2 Svårlöst, men svårast att lösa blir den dock ej härigenom. E3a annan oms ighet har tillkommit, som ställt henne så att säga på sin spe Man har här i denva kammare gjort henne till icka blott en skattejemknings-, utan hvad värre är, till en politiek partifråga. Ait så är förhållandet, derpå skulle bevis i geuska rikt mått kunna anföras, men jag vill icekränka mig till blott ett enda. Vid förra riksdagen inträffade en händelse, som då måhända gjorde nog litet väsen af sig, men som för bedömandet af den ställning majoriteten i denna kammare redan åå intog till frågan är ganska betecknande. Ett gemensart möte mellan båda kamrarnes representanter var utlyst på börsen — någon deg under Mars månad, efter hvad jag vill minnag — till hvilket möte äfven konungens rådgifvare voro inbjudra. Meningen med mötet var att i det vigtiga ärendet samia alla möjliga upplysningar, söka få frågan på diskussiovens våg utredd, de olika äåsigterna uttalade och sammanjemkade samt — och detta var just det väsentliga — derigenom frågan utbruten från kel vanliga partigrupperingarnes gebit och ställd på ön sådan ståndpunkt, att den kunde blifva afgjord utan: de. vänliga partisyftenas mellankomst. uru sammanträdet aflopp, tinnens I nog m. h. Det var talrikt besökt men ledde ej till något resultat och detta derföre, att ett parti inom denna kammare undauvdrog gig all diskussion — och Tyktet förmäler, att enigheten i detta afseende mellan partiets mediemmzar grundade sig på en några dagar förut på ett anvat möte träffad ö:verenskommelse. HKepresentanten från Sunnerbo härad uppträdde visserligen och utvecklade sina tankar, men huruvida hen i detta fall var en exponent af partiet vet jag ej, och skulle så vera förbkå!landet, ber jag både honom och öfrige ledamöter af detta parti om ursäkt. Föröfrigt kan men bålla sig till deuna riksdags företeelser, valet af det särskilda utskottets ledamöter från denna kammare och det ännu märkligare förhållandet, att dessa ledamöter allesammans kommit till samma ressitat på samma motivering. Bland dem finnas dock flera som stå fast vid förra riksdagens särskilda utskotta förslag, andra, hvilka offentligen hör i kammaren uttalat som sin åsigt, att ran måste gå ih på det preussiska armåsystemet eller sorå man förordat, det schweiziska och slutligen en gom i tvenne anföranden vid förra riksdagen opponerade sig mot antsgandet af en värnepligtslag med 82 dagars exercis och yrkade nedsättning till 60 dager samt förlängning af ingarne till den värnepligtiges hemort, deta fsstön militärer förklarat dylika vapenöfeingår i hemorten tjena till iotet, och som slutligen mot kammarens då enhälligt fottade beslut afgat sin reservation. Nu frågar jag: när dessa berrar, med så skiljaktiga åsigter, förenat sig om ssrmma resultat och samma motiveriog, kan man väl då säga att frågan blifvit behandlad på annat sätt än som en partifråga? Till undvikande af missförstånd ber jag få förklara, att jag ingalunda kiandrar att partier ficnas, att de hölla tillsammans, till och med sträfva till styrelsen; tvärtom, jag avser hvarje bederligt partis icke endast rättighet, utan äfven skyldighet vara stt arbeta för det styrelsesystem som det vill genomförs, att sträfva till maktens höjder; men detta måste ske under lämplig tidpunkt och från en lojal anfalisposition och ingen tidpunkt kan vä! vara sämre vald är den, då nationen midt i djupaste freden bäfvar för krigets möjlighet, känvande att hon icke kan möta denna möjlighet, och ingen anfallsposition mindre lojal än den, då man säger att man står som en man för ett system, men i sjelfva verket är oense om hvilket detta system skall vara, på hvilka principer det skall vara bygdt och således ännu mera om detaljerna af detsamma. Mine herrar! Stora och öjupt ingripande frågor böra afgöras utan att man försätter sig i en uppjagad känsloståmning. Jag kan ej framkalla en sådan och jag skulle ej heiler, äfven om jag kunde, vilja det. Hvad jag deremot skulle vilja framkalla är en stark känsla, icke allenast af de lugua dacar som äro, utan äfven af destormar som kowrma kunna, hos hvar och en som motsätter sig förslaget af andra skäl än sådana, som kunna hemtas ur dess egen beskaffenhet och utan att vara förvissad om att ega förmåga att kunna framägga ett annat förslag och drifva det igenom. Jag frågar ledamöterna i det särskilda utskottet: tron I väl att I verkligen kunnen-göra detta, I som viljen den ene till höger, den andre till venster, den ene till Preussen, den andre till Schweiz och de fleste stå stilla der de nu stå? Det finnes inom denna kammare ett parti, som hittills obevekligen satt sig emot al!a förändringar i vårt nuvarande :örsvar. Jag tillhör icke detta