AN ekt dr ÄR RvR 0 RE a och rustoch rotehållare skulle gemensamt bekosta både det ena och det andra. Tal kunde icke nek till att reservanterna framställt rätt grundliga för antagande af en medelsiffra. Hvad beträffi rekryteringens öfvertagande af staten önskade tal. att rustoch rotehållare i detta afseende måtte blifva alldeles likställda. Yrkade således återremiss. i . (Forts. . Andra kammaren. 3 Sammanträdet den 2 Oktober f. m. Vid sammanträdeta början företogs till behand. I ling 1:sta punkten af det särskilda utskottets: utlåtande, hvari utskottet föreslår, att riksdagen måtte afslå det af K. M:t framlagda försleg till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret. Ordet erhölls först af Statsrådet Abelin, som yttrade: Då jag nu går att yttra mig öfeer det särskilda utskottets utlätande i det föreliggande vigtiga ävainet, får jag till en början tillatå, avt det sker med i tungt hjerta. Det skulle icke vara så, om jag i I dette betänkarde kunde spåra en gifven föresats ast brioga våra otillräckiiga försvarskrafter i ett för landet betryggande skick, eller om det innebare ett följdriktigt sträfvande stt i n viss riktI ving utveckla dessa krafter, äfven om den våg, man I dervid valt, vore motsatt den, jag skulle önska se AA beträdd. Men detta betänkande, långtifrån att förete ;I produkten af en enhällig eller ens öfvervägande I mening, utgör deremot ett iör fosterlandsvännen nedslående bevis derpå, att landets försvarslösa ) tillstånd icke förmått förena de skilda menivgarne Joch intressena till ett försök att uppnå det stora och allmänna målet. Tvärtom finner jeg i dets I betänkande en påminneiss om den tillintetgörelseps makt, hvaraf tyvärr ivår tid många rålsmän finnas, uppträdande i bäde ord och bandling. Redan i de första raderna af utlåtandet afstyrker utskottet K. M:ts nåd. proposition angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthållsinrättningen vid landtförsvaret af det sköl, att det anser försvaret böra ordnas på dea all männa värnepligtens grund, hvilket utskottet åter avser icke lämpligen låter sig göra med indelningsverkets bibehbållande,, och med K. M:t in igheten af att i måste utgöra försvarsväsendets bredaste grundval. Det är just denna grundval, på hviiken det förslag till försvarets orånande, som blifvit den ur tima riksdagens pröfning understöldt, hvilar och denna samma grundval har jag alltid frambållit såsom den enda, hvilken kan betrygga vårt oberoende, ehuru jag icke gått så långt att jag ansett försvaret böra byggas på endast denna grund, utan fastmera, för att fortsätta bilden af det starka ce mentet, som fordras för att sammanhålla grundmuren, städse varit öfvertygad om nödvändigheten af att ega en stam till stöd för folkbevåpningen och för att minska de stora offer både af tid och medel försvaret i annat fall måste taga i an epråk. Denna åsigt, som deists redan af 1847 års riksdag, bar enhälligt byllats af såväl 1857 som innevarande års lagtima riksdagar. Af ut skottets utlåtande vill det synas, som skuile vilja bygga försvaret uteslutande på männa värnepligten, och de skäl bäriill, skottet sedermera frawstöller och g20m fu ligt öfverensatäraroa med det förssg, h det haft aut yttra sig, fianas uj st komma mig ait tro, det utg et i nepligten aisstt något ännu im: förslaget ifrågasätter. Förvånar D utskottets ur militäriska skäl framgångna deduition tagit en sådan form och riktuing, att den i sina konseqvenser förer oss till den meat betungande om än för närvarande mest fulländade härordning, nemligen den preussiska. Kan man hafva skal att vänta utaf de representanter för svenska folketa landtmannabefolkning, hvilka hafva säte och stämma i detta utskott, att de skola äfven för den närmaste framtiden vidhålla dessa konseqvenser, och gifva deras tillförene fällda yttranden i den föreliggande frågan anledning till några förhoppningar härutinnan? Löftesrikt vore det utan tvifvel för det militära skicket, men måhända mindre välkommet för landets: skattdragande befolkning, och bemärkas må. det i alla fall, att utskottet såluada kastat öfverbord det :system, stamsystemet, som föregående riksdagar antagit, det senaste försvarsutskottet vidhållit och på hvilket alla af K. M:t framlagda organisationsförslag grundats. Det enda hufvudskäl, utskottet kan anses hafva i saken anfört är, att man ej har rätt att uti en sekler gammal inrättning, så20om indelningsverket, göra stora och genomgris pande rubbningar, då vian på samma gång är öfvertygad, att dessa rubbningar endast åstadkomma tillfälliga förändringar, hvilka snart måste efterföljas af andra — kanhända ännu störres. Hvari-. från utskottet hemtar denna öfvertygelse kan man bafva eköl att fråga. K. M:ts proposition gifyeri dertill ingen anledning. Uti densamma uttalas tvärtom tydligen, att det är för ali framtid, sow den ifrågasatta regleringen af rustoch. rotehållsinrättningen är afsedd och, för såvidt icke oför-1 utsedda förhållanden inträffa, skulle den ifrågasatta regleringen komma att ega bestånd. Utskottet öfvergår härefter till det, som utskottet anser vara det vigtigaste skälet för indelbingsverkets upphäfvande och derföre äfven för dess afstyrkande at K. M:ts förslag samt förmenar det vara den iudeita armåns olämplighet sombefäl och stam för landets vapenskyldiga ungdom, då denna uppkallas till miitärtjenst på grund af allmän värnepligt, Hvad den indelta armens lämplighet som stam beträffar, aktar jag icke nödigt. derom uttala mig, då mina åsigter derutinnaa äro! tillräckligt kända och jag så nyligen vatit i fillfälle utveckla dem inför denza kammare. Helt och hället kan jag dock icke förbigå utskottets il sammanhang dermed gjorda påstående, satt indelningsverkets bibehållande ovilkorligen förutsätter, att den indelta soldaten fortfarande anskaffas utaf! jordegaren.. PA detta lösliga påstående OVAN skottet sitt antagande, att den sålunda anskaffade soldaten icke är lämplig att bildas till befäl. Påtsgligt är Jikväl att sättet för antagandet icke utgör det väsentliga hos indelzingsverket, ty i så iallj skulle, der redan nu rekryteringen åligger befälet, kunna sägas att grunden för indelningsverket vore rubbad, och om man än, hvilket jag är den förste att medgifva, bar större garanti för rekrytens krigsduglighet, då han antages af befälet, så är det dock ett orimligt påstående, att åt den soldat, som antages af rotehållaren, icke kan bibringas de för ändamålet nödvändiga egenskaperna. Utskottet tyckes ha funnit det hufvudsakliga skälet för sin äsigt om den indelta soldatens olämplighet i den omständigheten, att så länge rekryteringen bindes vid jorden och så länge den indelta soldaten bindeg vid sin torpstuga med en kältäppa om några kappland jord, sö länge kan man ej heller vänta, att i den indelta armöns led få se andra än dem, som tillhöra daglönurnes klass,. Härmed har väl utskottet antagligen velat förklara, att per1 soner ur denna klass sakna nödiga själsgåfvor för att kunna utbildas till befäl. Mot denna åsigt, som vitnar om en förvånande grad at klassfördom, måste jag på det högsta protestera. Har man då glömt, att från de mest obemediades klass utgått män, som gjort det svenska namnet kändt och ärsdt och som utgöra den mest lysande protest mot dylika uttalanden, hvilka jag minst väntat få höra från denna kammares förtroendemän. I Rörande de föreslagna bestämmelserna i afseende på regleringen at rust--och rotehållsinrättniogen har utskottet icke haft någo att anföra, likasom det icke heller utlåtit sig om de vidtagna eller ifrågasatta anordningar, hvarigenom man velat göra den indelta soldaten till en skicklig och användbar krigare. Hos utskottet tyckes finnas en på förband antagen sats, mot hvilken det icke vill taga skäl, nemligen den, att institutionen är för sitt ändamål olämplig — med ett ord, att den är i utdöd och att hvarje organisation, som derpå bygTT oen märta färkargtarn