Aftonbladet – 5 oktober 1871, sida 2

onens ckiftningar i öriket. I sitt senast hit-ljer : mna nummer innehåller sålunda tidningen eX fått lande artikel, hvilken torde utgöra ett bevis lj;fsti r den åsigt man i England för närvarande ijem ser om ställniogen i Frankrike och som vilBres rför anse oss böra meddela våra läsare. nam rtikeln lyder: T Det är offcielt bekräftadt, ätt Frankris!ng :s underhand.ingar med Tyskland avgående lar undslistördragst röna framgång. Inrikesmitern Lambrectt har derom underrättat för-1 D unlingens pormanenta komitö, och oaktadtlsom Ia svårigheter icke ännu äro öfvervanna, fast ser men dock rätt alt hoppas, att en lyckken g lösning sort skall vars fucnen, actitgen I hä nom komitens goda vilja eller genom pre-1Der tens makt. peli Thiers ansträngningar äro verkligen värda laf I ; Han har nträttat undorverk uch hans ibet gångar äro ännn icke slutade; Om han lbra gt genomför den sak, hvilken hån fäll-iäfe t med så mycket nit, mod och admini-gon ativ talang alltsedan han kallades tillsta-!dik s högsta värdigheter, skall han ega Imyc-kril mer berättigade anspråk få Frankrikes sin ksamhet än de män, för vilkas rykibar-kur ct ban gjort så mycket. Han började med I haft tt sätta sitt namn under den mest föröd-tca ukande traktat, som Frankrike någonsin sla, fvit tvingadt att ingå på, och hvarje hand-tik ing af honom bar visat har djupt han kände lsto ienna förödmjukelse. Måhända bar has ickelna unvat dölja för vig själf, att kan ibland alle I på ransmäna är on af de rest ansvariga förlom icssa olyckor. Hans skrifter ha bidregit attlem hålla den militära andan vid lif och hansldae sisom mediem af oppositionen riktadelpe uma mot den preussiska imonarkien.lyt För en råden man kunde ofter freden i Frank-jstö ut blott en envda tanke göra sig gällscde.lbe tod på Frankrikes jord. och måste lkr ån. Vänner och motståndare kom!me i detta Varit förnämsta må-lly let för hans politik. Han beherrskås sf enlpe patriotisk feber, hvilken standom rabbar jemnI ny vigtea hos honom, ehuro, som dett Ckes, I fo åtan att försvagå höns omdöm fa. jte Farbågan, att preussarne i sitostionen i Pa-fri 3 skulls fina en förevändving för en fö ad ockupation, förklarar hans obevekligaloc stränghet mot kommunen. Den kraft, som :iö hans stora företag ivger honom, har satt to-lne nom i stånd att dominera försam kupstionen (?). Presidenten är b göra sig qvitt fenden, om det också skulle kosta landet dess sista franc. Frankrikes stora och vidt fördelade rikedom bar förlå nat och skall förläva honom ett fast si : Dock mäste han gå tillväga med försigtig-g het, Hare stora statens tillgångar än äro,jr gifves det dock en gräns för det belopp, somia på en gåvg ken upptagas. Det senaste lå-!a Inet tecknades red en närkvärdig skycdsam het, men det i Ickt att omedelit bart ha låti as af ett annat. !b Den rikaste a kan göras lävs för en tid, klokt att vänta tills en del sf beloppet åter flutit til i handelns s fåror. Detta är anledvingen il de utvägar, hvilka man söker förskaffa sig genom za pågående underhandlingar. Ge nom stors uppoffringar kunde Fravkri raorgon förskaffs sig kontsrta pen et skulle kosta en ansträngning örtryckands och utmattande för ls är så mycket som måste göras uto tala prenssarne Indostrien bar råk dt i läI gervall, de allmäsna och enskilda förlusterna td läro omätliga. Paris har upptagit ett stort lin, andra städer skola följa dess exer lech nationens resorser skola i alla hänsceu-r iden ha ott svårt prof att bestå. Följdsnis I häraf äro nu pågående underhandlingar mel-1; :isn de båda nys; krigförande staterna. Dotji Br säkert icka många, eom skulle ha vän-N ;tat, att man på första årsdagen af slegetit ;vid Sedan ekulie fiana Frankrike och Tysk-c iland underbandlande om baudelsfördrag. Menc icke destomindre är detta Fcankriko, som mane allmänt påstår endast törstar efter händ,l; ine npptagst att diskutera frågan om tullen; på bomall och vilkoren för tallfri införsel afl1 I råmaterialier, likasom om det och dess gren-1, ver icke bade tanke för något annat än atil; köpa och sälja under en hel mansålder. Dal; ! gex ockuperade departementernas befrielse, delt lafträdd: provinsernas lycka och följaktigen. sympatier bero ou på dessa i själ och hjarta; protektionistiska embetsmäns beredvilligoet 4 att göra ett obetydligt lokalt uadantag tilll: förmän för fribandeln. Sedan verldebladet derefter visat skedligheten ech orimligheten af de protektionistiska idbsr, som Thiers och en stor del af franska nationen omfatta, fortsätter det så-l; I londa: i ÖDet gagnar döck till intet att i dettal; I hänssende inlåta sig på några argamenterj; I centemot nationens fasta beslat. Fransmäns I nen tro, att de endast genom höga tullar kanna åstadkomma den ofantliga räntan pål, deras nya skuld, och man måste läta dem lj; försöka att så godt de kunna genomföra detta l, .jexperiment. För tillfället äro vi mera böjda; latt sysselsätta oss med det vida hugnsligarej, skådespelet af en granustat,i hvilken oberoende Toch välmåga börja återvända. Sävida iokel, Frankrike äcnu en gång kowmer att blitvalj ett rof för pretendenternas eller deruagogerI. nas intriger, kunna vi hoppas att snart få dat befriadt från den preussiska ockupati nen, Ållting uppmsnar nationen att så skynd; I samt som möjligt betala krigsskadeersättnin-: gen, ty de obetalta milliarderna böra ickel. 1 blott ränta, utan underbållet af de tyska sol-i. -daterna är derjemte ett icke obetydligt till: lägg i budgeten. Det torde nenligen böral. anmärkas, att de extra utgifterna i dessaj. båda hänseenden för närvarande uppgå tilll icke mindre än 150.000,000 francs. Men den j. moraliska verkan af ockupationens upphö-l. rande är vida vigtigare. Frankrike kan icke komma i åtnjutande af något verk-) illigt lugn och trygghet, det nationella lifvet kan icke komma in i sina gamla spår, så länge prenssarne qvarstå på fransk mark, Hvadhelst framtiden kan gömma i sitt sköte, så är det Ingn och frihet från politisk oro, som Frankrike na behötrer. År skola förflyta innsn det åter kan hemta sig. Äfven Österrike uppmasar Frankrike genom grefve Benst att regenerera sig under hägnet af en allmän europsisk fred och afstå från alls tankar på en hopplös hämnd. Carl Blind, hvilken en del fransmän måhända skänka mera tillit än grefve Beust, säger detsamma. Den föreställning, som dväljes på botten af te hlavta att sakahala heian2 PM AD y H f å : SW er MW, MW RAD ; MJ