Aftonbladet – 5 oktober 1871, sida 2

Ministerkrisen. Boligt hvad det förspörjes a i går och i dag å:skiliga försök till miieterkombinationer blifvit gjorde, ehärn hitls utan framgång, N. Dagl Ållekauda omörmäler ett rykte, som vär kollega anser bal: ögon sannolikhet för sig, enligt hvilket grofvs!. ieoning Hamilton skulle erhållit uppdrag att öka bilda en minister och landsh ensvärd vara )st är ganssa klart, att riksda; ner att afslutas, förrän en ildad. Det är ilkö tänkbart, att id-, som afgått och som endast tillsv iandhafver de löpande göromål-p, skulle kunna nverka på karakteron af det trontel, hvarned riksdagen skulle hemförlofvi det är oaturligtvis i detta treatal, Bom nya rej reringen ekall aögifva sin uppfattning af eituationen ech lemna så besksffide antydningar med aiseende på sin blifvanda varksamhet för den stora fråga, som enligt K. M:ts och rerresentationens flerfaldiga, samatämmande uttalanden icka kan och för förföjla, stt dö i våson mån kanna betraktas såsom dess program. Den stämning, som rande förhål 2 tänkande 4 sig i sammanstämmande yttr (Om pregseas mera betydande organer al olika politisk färg. Stockho! I I E f j 4 j ttrar i atseende på vt ten af det steg; sota dren tagit följands, som helt och hållet öfveronsstämmer med de åsigter vi i ämnet uttalat: aSedan regeringen sökt att gå oppositionen till mötes så långt, som, utan principens uppgifvande, var möjligt, men icke heller detta försök att lösa den maktpåliggsnåe frågan inom Aadra kammaren imötis a: annat än ett spart sagdt hånfulli tillbakavisande, beledsagadt sf ett lika obilligt och oberättigadt som inkonstitutionelt klandervotam, måste ovilkorligen antingen denna kammare upplösas, eliter ock hela don mi istör, som uppropade gånger förklarat landets säerhet ovilkorligen fordra försvarets enar ordnande, mon ansttt de böra ske endast å grändvalen af indelningsverkois bibehålfande och införavde at allmän värnepligt, ställa sina platser till konungens förfogande, på det han måtte blifva i tillfälle att omgifva sig med de rådgifvare, hviika han finner under nuvarande förhsållanden bäst kunna föra den stora frågan till en lycklig lösning. Då det förra alternativet, eller Andra kammarens upplösning, skurti fulit riktigt i konstitatiöngit afseende, sannolikt icke skulle hafva varit af något praktiskt gagn, återstod eåledes endast den utväg, hvilken nu blifvit vald. Koriungens rädgifvare hafva derigenoz visat sig vara män son förstå av äppfatta situationen Och ait beslutsamt handla såsom denna fordrar. De hafva derjemte för egsr del full rätt att icke längre låta med sig leka det besynnerliga kurra gömman, hvartill vissa partiledare ioom Andra kamrnmarer lyckats att förvandla försvarsfrågan, atticke längre se sitt ärliga och ihärdiga arbote för beredande af fosterlandets trygghet, sina sträfvanden tör frågans lösning på tillmötesgå. endats8 och försonlighetens väg bemötta med otack och hän. Den aktning, vi alltid hyst för de rättrådige och fosterlandsälskande män hvilka hitills intagit platseraa vid konungens rådsbord och på kamrarnes ministerbärvkar, skulle, vi erkänna det, i någon mår hafva rubbate, om de icke stått och falli säsem eh mån för hvad de ansett vara rät och för landets väl oundgängligen nödvänigt. — — — Vi hysa visserligen, såsom vi häromdagen yttrade, icke stora förhoppningar om att någon regering eller någon krigsrointstör skal bättra lyckas i åstadkömmande ar ett resnt tat, än den hittills varande. Men en förde har dock vunnits genom hvad som nu timat den nemligen att större klarhet i situstione bör kuona framtvingas och att försvarsfrå gens utomordentliga vigt måste blifva bjer NT TNE —— gblad y igh