Aftonbladet – 5 oktober 1871, sida 2

MADAME ARMANDY. Berättelse af mrs Jenkins, Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. Den uttröttade Ketty gaf genast efter, Lofva honom huru mycket diickspengar som helst, om han kör fort, sade hon. Då bon komrit i vagnen, bredde bon en själ öfver hufvad och ansigte och lutade sig tillbaka mot ryggstödet. Hon låg så utan att göra en enda rörelse. Hennes känslor voro ailtför mäktiga för att gifva heane tid att jänka; i sjaltva verket hada hon blott en ends önskan — att få återse siv make Mera begärde hon ej. På vägen mötte de en af grefvens — teje ter till häst. Är te:r grefven hemma? ropade presten. Det är ban vi:s:, herr pastor, ropade betjenten tillbaka. Stackars kära grefvinaale munlade pastorn då han säg ge an midt emot honom rycka till som af en elektrisk stöt. Då hästarses hofv:r slogo imot stenläggningen ucder den gamla hvslfgorten, satte Ketty sig upp, kestade sf sig sjalen, och sade: Gå och sög honom att jag är bärn Ah! savnt, gannt!s och i nästa mivut störtade den lilja ruuda figuren med fladdrande kaftan och band tvärtöiver sio:a borggår. der. Madaice kommer — madame är här! Oh. monsieur, madame är halid:å!. Det var vå detta sätt pastorn för de Jenay anmälde hans hustrus ankomst. Grefven fade, då han hörde vagasbjal rulla på går) 8e A B. M 197-201, 203-214, 210—1 2298, 2 , 4, 220,