Med förtjasning. Ni ekrymtar! Jag beklagar den qvinna eller de qvinno-,somnåzonsinsstte sinlit till er. Ab, min nådigaste! När jeg en gång vieste hvad det viile säga att vara älskad — ma foi, jag har aldrig haft lust att förnya experimenteto — han fann sig hastigt, och tillade: förrän nur. Ni glömmer herr dAiguillon.s ,Sanrt; men vi kunna 10a oss med en platonisk kärlek i alla falls, sade hertigen och kysste ertigt madames hand, Jeg ser att ni är fast. besluten att tvinga mig till sjelfuppoffripg, sade hon. Jag ser att ni redan beslutit att offra ern, sada ban. Men hura? Ingen annan än ni kan söga det. Hon satto sig vid skritbordet och skref några rader: Se der, sade hon och räckte hertigen ett papper, gif det der åt våra turturdufvor. Tillåter pi mig lösa hvad ni skrifvit? Näväl — läs det; ni är en alltför ädel riddare för att förråda det förtroende en dam ger er.o : Hertigen lade sin hand på den sidan af bröstet der ban förestälde sig att hans hjerta satt, uppvecklade papperet och läste: Min söta grefvinna. Ni får omtalas för er man att de penningar ni bed fröken de K— Jåna ut, voro för mia räkning, och att min biljett skrefs för att underrätta er att affären var uppgjord. Först begick jag en dumhet öch sedan försökte jag aibjelpa den ined en annan — att bedja om en tjenst af en ung dam, somsär sörälskad i sin man. Er hädanefter klokare Olemenca I Aiguillomn