Fra dSAiguillon sö ålog. Horr börtigen finner min moraliska sida oåtkorlig, och riktar anfallet .mot: min författarefåfänga. sSom ri behagar; men, min alira nådisste, var barmtertig mot dessa stackars åraktiga barn, cch shjelp 088 att undvika en skandslo ; Jeg har en viss svaghet för er madame Armand. Hon har en mera manlig aktning för sanningsa än de flesta fruntimmer. Hon skalle inte ljuga, inte ens för att rädda sitt lif. Hon är stolt. Åh, fördömdt stolt!, ivterfolierade hertigen. sOch, fortfor fru dAiguillon, hon står på sioa vänners sida, när det behöfs, Jag anser inte grefven vara rätta mannen avt niveckla bennes goda egevskaper. Gan väniar tydligen ati man skall to honor om godt, för hans ärliga ansigtes skull, och rädd att dst minsta uttryck af bans känslor skulle nedsätta hans värdighet, behagar det honom att insvepa sig i en ogenorctränglighetens mantal, och dölja både sin glädje och sin smärta så att icgen menviska skali kunna dela någondera. Han förefaller mig ailtid som om ban betraktade menskligheten genom orätta sidan af ett teleskop. Hade pi sagt mig att hans hastro afskydde honom — det skulle jag göra i hennes ställe — så hade Jag funnit det helt patusligt. Ja, hvad vill man göra? Det är just en af de älskvärda nyckerna bos ert tillbedjansvärda köp, att Biska uten något sköt till kärlek.n Ni och jzg bor?e vsra vänner, he:r hertig.n För orinbghetens skall? Läåtom 0ss försöka. Gif mig blott til:äle dertillb, sade fru V Aiguillon. a SPA