känslor för Ketty, som han hade föstat sig vid, exet nog, just derföre att hon genom sin pyckfolla böltignet påminte om hans hertigipna. Denna sednaro hade varit den endai lifvet, för hvilken hans bjerta Elappat, oaktadt hon icke var hvarken fikt begåfvad, eller ens ätergäldade banps ömhet. Af alle dessa skäl sammäåntagna, men förnämligsst för pin innerliga bjertans godbets skull, vår hän fast besluten att göra slit för att försova dessa båda tunga med hvarandra. Dean argelägna sffär hvarom han telat med Ketty var ett besök hos fru dAiguillon. På ett mycket artigt och försigtigt sätt lät ban denna snillrika dam tydligt förstå, att .hemligheten fån föregående dsg mäste afslöjas, kosta hvad det ville. Hennes ivtelligente budbärare — han lyczönskade hevne 1 pareptes till hennes lyckliga val — hade så ypperligt utfört sitt uppdrag, att det fått en obehaglig anstrykvivg i de Jergeys ögon, och den söta grafvinvan, slaf af sit ord, hade nekat ati age den för busfriden rödigar förklsringer, Då pu ban, Hertigen, sldrig ett ögonblick bstviflat tru MAiguillons storsinthet, sadla hjerta, fördighet till sjolfuppoffring, tillgifvenhet för benses vänner — om Hans nåd tupnat hitta på säågra ännu större fulikomligheter, skulle han visst icke tvekat att tillägga henne dem — då han aldrig betviflat avt hon i högsta grad månde besitta alla dessa stora egenskaper, bönföll ban att hon måtte lösa madame Armand från sitt löfte. Steckars itev! sade han alutligev; shenneg hjerta är krossadt, Hon tillber sin man. Ahl! Det-har hon aldrig sagt mig. Jeg skulle ej kunnat gissa det.o Inte gissat det? Ah, radame, ni med er ifvermenskliga skarpsinnighet, er ofantliga vänpedom al menniskobjertat, ni skulle inte fissat det I