Hon möste då ge denna tilåtelse. Jag kalle ha last att gå den här unge Schack a lexa för det han går och ger kärlcksbret t damer imidtför tusen par a;fkna Ögonn oMen det är ja inte ert kärseksbreln, sade tetty uppbrösande. Jag ger nog det, ren de som sägo nät en lemnades er, ha de också fäst den? Och. fra chere, vi få akta oss att vi ej få skenet snot oss. Mången qvinna har förlorat veridens aktning för det hon ej brytt sig derom.n sGår ni pu?. frågade Katty ängeligt. Ja, dyraste greivinna; jag barnågra egna .färer som jzg ej får itrbise, Jag skall tomma tillbaka i morgon. Skrif emeilertid till Armand — hav är inte en säden evag st: Ckare som jag var — skrift och bikta er. Med dessa ord gjorde hertigen en hasti reträtt, ebura alltjest med samma min pr in hoiman, sov I eo konglg person atit att ordna denna igen, och det ver verldens giftiga tunga. Han hade sagt föllkomligt sarnt då han förklarada att han i rer än trettio är otbärdat en taglig to tyr, bäst jemförig med oaflivigt vattendropp på hufvadet, och han hade ut härdet detta, bellre än att till alimänt -beskådande utställa sig och sina husliga obeag. Had ansäg sig nu böra taga saken om sänd, törst, emedan de Jengsys voro päre vägt till honom, hörde till hans klass och ill den återstod a rojalister, som ansägo sitt ge: anseende identiskt med den sak de unterstödde. Sedan bysto också hertigen gapika myoken tillgifvenhet för de Jengay; gom ade lekt vid bans kvän, och eom han nu kanske: högaktade ävan mer än han höll af ion0.m; hviläet var alldeles motsatsen af hans