Aftonbladet – 3 oktober 1871, sida 2

STOCKHOLM den 3 Oktober U:gången af föravarsfrågen är tu gifven och har till grämelse för hvarje varmbjertad fosterlaudsvän, som i denna sak i främsta raamset tänker på det allmänna, blifvit sädap, som man. på sista tiden haft anledning att befara. Ssdan Företa kammaren i går förmiddag med 75 röstar not 44 antagit för. sta punkten i den kongl. propositionsp, af hvilken det halas öde beror, bisf samma punk: : natt kl I af Andra kammaren afsiagan med 109 röster emot 78. Det visar sig, vid honsummading al ofvaustående siffror, att inom heia resrasentatonen 153 ledamöter röstat för och 153 emot det kungliga törslaget, hvarvid hkväl är att märka, att den mivoritet i Första kammaren, som uttalade sig emot förslaget, gjorde detta af helt andra, hufvadsaksakligen alldeles motsatta graoder mot ism, 120m — sävidt man kav förstå — vari: de bestämmande för Andra kammarens majoriiet, i der nemligen opposisionen i Första kamaron tyckt eftergitrerna ät rotehållarne vars för stora, då oppositionen i Andra kammavap ansett dem vara alltför ringe. Vi vilja icke nu under det första omedelbara inflytandet af de sorgliga kässlor, som detta negativa riksdagsroru!tat är egnadt att framkalls, uttala ossöfver dan ställning, i hvilken nationen derigenom befinner sis, och dat e-tåd-enel, som den företer inför Europa. Om dauv politiska ställning i det inre, som är oa onredelbar följd af ofrannämeda nattliga rn måne vi dock redan nu yttra några ord? Det synes oss icke vara en täntbar möjighet, att regeringen, eiter att ha ställt försvarsrågan fräcnst såsom eu nationens life feåga, som framförallt annat fordrar en snar iögning, skulls kunna helt enkelt afslota den inkallsde urtima riksilagen med ett mer elar mindre skarat eller vemodigt beklagande deröfvor, att K. M:t: uttalade önskningar och afsigter icka röst det tillmötesgående från representationens sida, som man bort kanna hoppas. Dast finusa — såvidt vi kunna inse — blott två alternativar för regeringens handliagssätt, hvilka stå i fall öfvsrensstämmelsa med dess redbara och loyala karakter och dessideona sak ädagslagde varma nit och äppusa, sannt konstitutionella handlingssätt. Auotivgen kan egeriogen upplösa Andra kammaren och utrifva nya val, eller också kan hela miniren ingifoa sin samfälda afskedsansökning. Hvad angår det första alternativet, Andra zammarens upplösning, så skulle ntan tvifvel fäga dermed vars vunnet med, atssenda på let stora målet, ett snart ofdaxsda af värt tioaalförsvar. Pfter några månader ai häfg agitation skalla uten tvifrsl med ganska A unisntag de ledamöter af Andra kammaen, hvilka i depna sak bidat majoritet, bli återvalda, och de skuile återkomiar till en :y rigsdag, lika litet redosogaa som pu att ;alåta sig på någon sädan anordning, som hade nigon rimlig utsigt för sig att kunna uenomförag, och lika bliadt troende på de leiara, som, u!:an verkligt program och utan att i vågat hänseende vilja bekänna kort, finna iet lägligt och beqvärnt stt etödja sig på iem, tör att spela en rol och för att bafrämja sina mer eller mindre dankla politiska afsigter. I afseenda på ministörens afträdande, kan aan visserligen såga, att ett sådant steg icke krätves af någon parlamentarisk nödvändighet. -Ea fraktion af Andra kammnsren, om den också i deona sat utgjort majoritet, kan icke ba välgraudade anspråk på att gent emot Första kammaren och en både till antal och beskaffonhet så betydande minorivet i den Andra, samt dartill emot hela den upplysta mecingen i landet, få försöka göra rig gällande i landsts regering och der ge fast och positiv form åt försöken att genoad:.iiva sin vilja. Vi tro det dock vara politiskt riktigt, i ändamål att reda ställningen, härva onaturliga koalitioner och ge större kraft och klarhet ät opiaioaeo i landet, avt ministören I sin helhet afgår. Utan tvifvsl skulle det i sådant fall vara det lämarigsete, att grafve Arvid Posse erhölle uppdrag att bilda en ny