— Konsert. Den mstinå, som fröken Fredrika Wickman i går gaf i musikaliska akademien, var boklagiigtvis ej så talrikt besökt, som af fra avledvingar varit att hop: pas. Konsertgifvarisaan uötiörde till pubiikeng sycnerliga belåtenhet Rosinas aria or sBarberareny och Lalls Rookhs romans, af hvilkas föredrag f. ärpick att det förstnämnda numret bättre öfverensstöämmer med sångerskans artistiska skapiyone. Mindra lyckligt rar hennes återgifrande af de visor, hvarimed matindgen afslutades och bland hvilka: Jag är en nordisk flicka, redan i och för sig förefaller temligen missnaiv. Fröten Wickmäns intel!igens, röst och utseende lofva henne en vacker framtid på koästnärsbanan och man har alla skäl ats antsga satt hon från den etudieresa, som bon innan kort företager, skall återvända såsom en ganska framstående talaog. I maticden deltogo hr R. Anderson, som på ett högat tillfredsstöllande sätt utförde en herrlig Snvite ar Headel samt ett par mindre betydande salongsnommer, och hr Dörom, som deklameradse Asatiden af Tegnår och Missräkning. af Seblstedt, det förra poemet med kraft och innerlighet och det senare med en vis comica, Bom af publiken hyllades med ioropning. Den erotiskt sköna duon ur Åa traviasta måste tyvärr uteslutas.