Aftonbladet – 2 oktober 1871, sida 2

förvåning hörde de Jenc:y sägs: Efter som detta är vär sista bal, så lät mig också få dansa ett slag, och Dtan att vänta på svar, jade han armen om hennes lif och tog benoos hand i sin, och innan hon ens visste deref ann hon sig hvirfla bor: i den vildaste vals, förd af en ännu fastsra srm än sjelfvs Jacke. Hade de Jengay bifvit gripen af en hactig galenskap? Aldrig hade hou sett honom ganså oiler hört honom tals, som om bean konde det. Efter fem micuters förlosp, då de befaupo sig nära dörsen, asxde ban blott: Vi skola fra höm, och förde becne bort, utsv att släppa hences venstrX hand. Hen slog kavpan owkring hennes sxlar; utan att ex enda gång släppa sitt tag. Så snert de sut:o i vagaen sade hon: Det är inte nödvändigt att hålls mig fångoo. Ni vet att jag har ett pspper i min handske; jag ämpar ite förstöra det förrän jag läst det. .Eilor förrän jag också läst deto, tillade han. Det beror på omstävdigketerna, ssde hon. Betänk poga bvad ni gör, sade han. På de nä fem? mbntefuoa bero heuride vi skiljas för elli: eller vjo, och ben släppte hennes hand, Icke ett ord vexindes meten dem under bemfärden — icke ett ord, förrän do stodo kaennoss toilettrum. Ketty kastade sin kappa på en stol, knäppte app sin handske och drog frem on liten pappers ulle, som how höll mellan tummen och vekfiagret. Jag känner inte invehålleta, ssåg hon, och hvad det än wå vara, så är det inta vin hemlighet. Orm ni nu betvifiar mitt ord, ;m ni läser en ende rad, svär jag att jag kall för altid lemna. er — hab mot hotte All hennes under vackan närda åvgsst och