Aftonbladet – 2 oktober 1871, sida 2

ch genmälda de invändningar möt indelta!e öppernas lämplighet som stamtrupper, hvilka o utt i betänkandat inflyta, och gisslade säriu silåt den besynnerligt aristokratiska strofen, n tt någon större militärisk skicklighet ickelo an förväntas hoa de indelta soldaterna, då li 1:0 icke kan vänts, att i den indelta ar-!8 sas led få så andra än dem, söm tillhöra sglönarnes klase,, hvilken strof han före ts vällde sip föga könna påräkna sympatier inom d ena kammare, som väl borde veta, att ilo årt land många af våra största män ochli pperste snillen utgått ur da torftigarte kojor. Derefter uppträdde hr Carlen med ett län-ls fe vältaligt anförande, hvari han med mye-t en skärpa granskade landtmannapartietsr ållriog i denna sak och erinrade detta parti, lt ör råvidt det ville anses såsom a parlamens erigk fortsättning a? bondeståndet, om dejr ögbjortade uppoffringar, som de tre öfriga lt tånden gjorde, då do tiföllo representationen, ! ivaremot bondeståndet ingen uppoffring gjorde; , nan kunde pu fordra af detta parti, att det!; dagelade någon högsinnthet och redobogen-: et att lysana till det allmännas kraf fram!:; ör de enskilda intressenre. ! He Ehrenborg förklarade sig nu icke meral. tå på dena något odeciderade ståndpunkt, : ivarå han vid senasto riksdag befann sig, tan pu ha fått fallkomligt klart för sig,j utt fordringarne på indelningsverkets efterskänkande saknade hvarja stöd af rätt och villighet; han yrkade emellertid återremiss, på let utskottet måtte taga i betraktande da at ir Appeltofft föreslagna rminskningarne i exercistiden för de värnepligtige. Gretve A. Posse tog derefter ordet för att i ett föredrag failt af skärps, e ö iusohang och all lyftning, vara utskottets utlåtande. Alldåles outranssiliga, voro de många ordens mening och syfte med afseende på grevens egen ståndpunkt och hans tanke om, harudant det förslag skall vars, som har någon. utsigt att vinna framgång. Han upprepde de skånska godsherrasnes vanliga aogrepa mot de indelta soldaterna och mot vbeckstugornas och sökte ädagalägga, att den mot krigsministern riktade etrofeR i vtlåtandet vore barättigsd, derföre att nägra yttranden i motiverna i hzas förra förslag, stode i strid med några detaljer i det lindringsförelag, som nu blirvt fjordt för att söka gå till mötes en majoritet af riksdagens ledamöter. Talaren törmälte sig äfven vilja genmäla hvad hr Carlea yttrat med afseenda på landtmannapsriiet och särskildt dess tystlåtenhet vid det gemensamäa m3tet å börsen under förra riksdsgen, wen vär han skulla dertillj fann hen ået lämpligare att häftigt fara ut mot statsrådet Wennerberg för hens anförande 1 försvarstbågan vid penaste riksdag (bvarå denna afgat en kort replik). Mot frih. Gripenstedt rasade tal. äfven ot mad den ytterstå. häftighst; derföre att deace uttalat den förboppningen, att man nu i och genom föravarsutekotitet skulle få reda på hvad greiven menat vid förra riksdagen, att utekottets då sfgifna betänkande icke borde anses såsom majoritetens sista ord i frågan. Detta källade hr gefven att met honom rikta en förgiftsd do!x och förklarade, att ett sådant vapen ville han aldrig beg-gaa annat än då häns lit vore i fara (sklec es då ändock, t. ex. i duell, i kiig o. 8. vl Hr: A Rundbäck yrkade bifall till regeringens förslag och ådagalade, att föravarskoustraktioner, grundsdåe ensamt på allmän värnepligt, såsom t. ex. den danska, blefve betydligt dyrare, utan att vara i militäriskt hänseende tillf-edaställande. Statsrådet Leijonhufokd upptog och gen. mälde åskilliga af de detaljen färkniogar och de beskyllvingar för inkonseqvens, som grefve Poase hade framställt. Frib. Ericson framställde åtskilliga anmärkningar af evahanda art och beskaffenbet som grefve Poazsa och förslarsde med den mest tvärsäkra tilförsigt, att den rot krigamini: stern riktade strofen vore icke blott rättvis, ntan äfven nyttig och nödvändig, samt att Andra kammarens utskottsledamöter vore gemenssamt ansvariga för densamma, men talaren i främsta rummet. Hz Mankell sökte visa, ait det nu framkomna lindringsförslagst vore i bofvudsaken liknande det redan 1869 framkomna och förkastade samt satt de fattigaste roiarne icke skulie ba nigon fördel a? detsamma. Med ning af de mot landimannspartiet rike de förebräelserna, eriorade han om fabeln om vargen och lammet, hvarvid regeringen naturligtvis skulle spela vargens och rotehållsrne det oskyldiga lamomets roll. Han talade åtskilligt om jordbrukets betryck samt sökte ådsgalägga, att den föreslagna ärmöstyrkan vore altör hög. I båda kåmrarne fortsättes debatten i afton kl. 6. ; Valian 4:11 da front ER (IDG