Aftonbladet – 30 september 1871, sida 2

telse och än smed den tor et fö: det ena få vårt försvarsväsen efch den stors 2, Om vi vilja göra något, för att betrygga illning och häfda vär sjelfständighet, bältet förvsadlsd till en skutto32, för hvars lösning ender den tigen iogean utsi ter allt d gen och mun att i detta ögonblick kanna anga något nytt, som skulle kunna utöfva Mlytanda på dem, som hafva de obot3 förbinder af det ena eller avdra slaitr sig på att kunna säk mot alla ställ 033 till att ute; ngar med efseerdej eren af den blifvande botten. Maa hav från don -sidan, 8 hvilken motände do hittils 8? regöringen fromoasförslagen grundat sig på mycken böftighot tilsiärtsamt, att förhållandena ig eö, att det kunnst ens kommer. att tala om egennytta och tressea under förhandliogar rå deta lifekr Det ledsamma i g icke i ordet, . sum gjort det tänkbart, kuava i ofentlig debatt auvändas. Vi vilja emellertid uttala den önssen, att be5 2 0 skyllningar ef datta kes måtte koona bli i udo för den nu stuudande deb ; tro, at! älsen da 20 is för en lösning af försv: a ojtera hvad en 3 besky Higt rikta at dat ensidiga ret rotshållares o s8et). Det gifv m, Btminstono ih, agnoliktet, ati axligen den de flesta e i en tri hurasom mell ilken utkrä tt 2eslonus på jorda eb i det ringasto 8 vit i utbyte mot den öksdo tinga sig eftergift iroto-och ef en . by. pie kan komm ande uil golv.n oo Men om 2e mweklontst isbdtmannefartiet, som Fria, a tiniet ordnande af ett varkligt natiosalförsvar få ram, framt n en på deras faandslippa betäl!a dct nyskl a elt kvaf från svenska Folke. sta folket har verkli icke ar nårot kirf på, att staten lemnar en prout 60—80 millioner åt. de onvarandet arma af rotehålls , sam skulle ske mare, äfven de all etares bekostnad och som ieke a nå nad i och eadast en pekuois dett Bsonblick i I nästa ögön sälja dem till det ökade pris, som de genomj dan ifrågasatta presenten kande betinga. Må de gerna framställa det såsom ett kraf från rotehillarnes gida; vi vilja tro dam, om da f ra, att en pluralit.t a frotehållarno hysa gagna tilliälletett för iosentiog bli qvitt den ifrågavs rande skattebördan, ehuru det visserli icke är alldeles afgjordt att den ploraliteten är så stark, som man vill låta påskina. Men rotehållarne och de skänska rusthållsyne utgöra en mycket ringa bråkdel af evenska natiöneni fa ia inI nebära blott en obetydlig del st allmogen. Lika Iktet som det är i svenska folkets, lika litet är det i hels slimogens intresse, som detta efterskäskands sku!ls ega rum. Med allmoge hsr af gammalt menste hela den sveni ska menigheten, med uadantag ol regering och ombeta Xp; mån äfven om ordet tages i ä im liktydigt Iznicgen, så utgör innshafvaroe af roterad jord en litoa minori!. tet at denas bafolkniog; det stora flertaet deraf, torpare, arrendataror, jördbruksarba2 nara landtbor, som icke äro ec, skulie ef deu äskado presenimen och tonga, i den mån den uppoffring, staten dorigensm gjo:da. måste genom tal, korsumtions:fyiter och aunani direkt beskattning ersitias M4 såläsda i Andra kamma r stödja sig på önskningar från rotchållarnes sida, men. lävpligast torde vara, stt de icka roed stora framställa sina kraf si:om svenska folkets. eller osvenska allrogecs Ea använ Öjskad, söm vi skalle vilja nttala med atseende ä den örestående debatten, vore den, att äcskilliga af Andra kammareus nögot mer än vanligt liftigal iynnen begåfvada icde möter kunde denna gås bespara sig sjeliva och kammaren de snloc: oamot pressea, mad hvilka ån snderständöm bafva för ond stt krydda sina anförsnden. Vi uttsla Cenna önekan icke derföre att dy-1 ka snlopp skulle på missta sätt såra l i d j 1 för såvidt man bebagada göra oss till föremål för desamma; ty afsåge vi endast värt eget privata nöje, så bekänna vi att vi ogsrna fössakade det verkligen ganska komiska skådespelet att ge pefsoner, om hvilks dot är notoriskt ätt de med myckea begärlighet begagna Big ef presssn och dervid ingalanda sky att anlita sråkets kraftord, sedermera begagna sin ställviug såsom representanter för att farn ut emot de pressenr organer, hvilka för tillfället förfökia en annan Ssigt än deras eg ena vi fremställa me rer. As danne önskan ur synpunkten af den parla-j? mentsriska anständigphetea, med hvilken det ingalunda är förenligt, att bittra anfsll utslungas mot dem, som ej äro i tillfälle att på ssnma vädjodans barmöts dem, Måbända betraktas det af en och annan såsom mrtll