Aftonbladet – 29 september 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Jönköpings-Posten yttrar, i sammanhang med några uppgifter om de tecken till en vakosnde sparsamhetsanda, som i landet förspörjas, följande väldefogade anmärkningar: Ett svårt hinder för utöfvandet af sparsamhet har svensken i sin fallenhet att spendera — en fallenhet, som utlänningen föga känner till, men son, om han kände den, mer än allt annat i landet skulle förnndra honom och dertill synas bonom ytterst löjlig. Det är ock värre än löjligt, det är bedröfligt, ty det är en skrytets yttring, tödd af fattigdomens högmod. Svårare är att säga hvarifrån ena annan nyare källa till slöseri, som nämnes hedersgåfvor,, bärleder sig och som redan tvingar och än värre skall tvinga fsttiga föräldrar att tillskjuta för skam skuli en sväårförvärfvad penvisg för att göra insamling till en goldeller silfverpresent åt embetsoch förrättningsmän at alla klasser och grader. Itt nytt exempel på detta nya beskattningsföremål berättas från Strengnoäs, der den vid elementarläroverket studerande ungdomen häromdagen öfverlsmnade till rektor Drystn för hans 5-äriga verksarahet såsom rektor ett skriftyg af silfver, bestående af en bricka med bläckborn och tvenne ljusstakar. Pårlockei af bläckhornet voro graversde orden: Till minne åt J. A. Drysön af tacksamma lärjangar öfver fomårigt rektorat. SKANE PENTA