väg, äfven med fara att sjelf blifva kiossad i smulor? . Hon hade arbetat upp sig till ett tillstånd af stormande vrede, när hon träffade de Jorgsy i matsalen. Han mötte hennes blixtrande blickar med ett lugn, som kom henne stt blygas. Hon kunde ingenting säga så länge betieningen var inne i rummet, och så fort kaffet var drucket gick Armand ut, i det han sade: Jag skall skrifva bref. Hvilken bediöflig afton han tillbragte! Vid frukostbordet följande morgon omtalade han att han haft bref från sin mor och från Yolande, ungefär i samma likgiltiga ton, som ban skulle hafva nämnt det för någon tillfällig umgängesvän. Jag förmodar att jag kan bjuda fröken de Kerouanne hit, och bedja henne stanna hos mig,, sade Ketty. Naturligtvis. Hon kan vara oss nyttig för att rädda skenet. De Jengay låtsade ej höra detta, utan sade blott: Bkrifver ni till henne, eller skall jag göra det? Som ni hehagar,, svarade Ketty, och tilllade med stor ansträngning att synss lugn: det vore bäst om vi kunde komma till en förklaring Jag fruktar att det numera är en omöjlighet, min stackars vän; ni föredrager framför fred och lugn, oro och tvister, och detta ir ett fält dit jag inte vill följa er. Alt hvad ni önskar som står i min makt att uppfylla skall sko. Jag skall alltid vara fä lig att iölja er ut i sällskapslitvet, ty i vår olyckliga belägenhet iordras mer än vanlig örsigtighetin : (Förtg.)