genom en egendomlig id6förbindelse, tanken på frö dö R—s ord — det gäller inte att blifva älskad, utan att älska; den, som älskar höget, är lyckligast.. Det skar henne i själen att se det förändrade uttrycket i de Jencays ansigte, då han, sedan ban tagit ett vänligt farväl af det engelska paret, åter vände sig till henne. Då hans ögon mötte hennes, törlorade de det lifliga uttryck af intresse och aktning, hvarmed: hans blick nyss hvilat på den tålmodiga sjuka; detycktes då de hvilade på Ketty blifva liksom dunkla och hårda. Ketty satt stel som en marmorbild i den vago, som förde dem till Hötel de Jengay, beläget i Faubourg S:t Germain, der enkesrefvinnan upplåtit åt sin son hela första väningen. De voro väntade och allt var ordnadt för deras mottagande, men detta var ;ckeå allt. Hennes makes likgiltiga blickar och sätt sårade henne djupt. Hon underkastade sig vid toalettbordet tälmodigt alla mamsell Francines nycker, ty hennes tankar voro unnorstädes. Montesquieu säger: Passionen lär oss känna, nen sällan se, och såförhöll det sig just ned Ketty. Hon förstod ej och hade aldrig stätt sin mans karakter. Hans stillsamma ätt var särdeles retsamt för en person med rennes häftiga lynne. Hon anade aldrig att ust för det han. kände djupt, hade han svårt utt uttrycka sina: känslor; att han i hela sitt if hade, af brist på deltagande hos dem som todo honom närmast, varit tvungen att dölja vad han kände; att han var tyst, derföre stt han ej ville taga hela verlden till förtroen. Hurua skulle hon kunna uppfatta denna ogna karskter, som skydde onödig strid såom någonting nedsättande, då hon sjeii var: ärdig ätt störta emut hvarje binder på sin