I uppgifter, det uppställer för sig, och det sätt, hvarpå det löser dessa, i allmänhet icke stär under Kristiania teater, såsom dennas verksarshet nu befinner. Medan jag är inuve på konstens område, vill jag godtgöra en försummelse, hvartilljag här ofvan i fråga om industrioch handtverksatställningen gjort mig skyldig, då jag glömde tillägga, att i förening med denna en liten utställning af norska målares arbeten äx föranstaitad. Ehuru denna del af utställningen improviserades i temligen stor bast, har det dock lyckats att åstadkomma en vacker och tiifyllestgörande representation af hufvudriktniogarne i vår nationella konst. Då man sålunda ser profven på dessa sammanstälda, kan man icke underlåte att anmärka, att ännu mycket splittradt och famlande finnes i hela vårt konstoärliga arbete, och att detta bittills icke har förmått att samla och utveckla sig till någon bestämd stil — antiogen man nu häri ser en beklagiig osäkerhet eller man uppfattar det såsorni ett glädjande tecken till mångsidighet och sträfvan i alla riktniogar. Men fram ur denna brokiga mångfald träda onstaka bestämda skepnader, och främst blaud dessa den i Karlsruhe såsom direktör för dervarande konstakademi bosatte landskapsmålaren Gude, utan tvifvel en sf de rikast begåtvade konstnärer, som hela Norden nu för tiden har att uppvisa.