Aftonbladet – 28 september 1871, sida 2

Om Fru de R... kommit till denna slut sats, så var det vida mer än hvad Koett jort. Hon förstod sig sjelf mindre och min re med hvarje dag. Hvarföre var hon ei förströdd? Hvarföre var hon, hvar hon äl befann sig, så orolig och upprörå? Ailtinj plågade henne; hon kunde ej läsa, ej spel eller måla — det, försföll henne alltsamman så tomt och tråkigt. Från fönstret i sit teilettram hade hon en vidsträckt utsigt öf var hafvat, Om eftermiddagen, då hon klädd: sig till middagsmåltiden, dröjde bon ofta de och satt och såg på de hvithöfdede vågorna son häfde sig öfver hvarandra och som suckand ksstade sig mot stranden och upplöstes i skum medan långa rader af boskap lugut vandrade hemåt öfver den gula, hårda sanden. Hor tänkte på ett annat haf, en anoan strand och suckade och undrade hur allt skulie slutas. Efter jagten var hon änou mera illa til mods än förut. Hon ävgrade bittert sin tf. verilning. Hade icke hennes mans uppförande mot kenpe från den dag, då hon sade att hon icke älskade honom, varit oklanderligt? Icke en förebråelse eller en klagan hade ått öfver barns läppar. Han hade behandat hevge med ridderlig artighet, likaväl då de voro allena som i sällskap. Hvad var det Bom alltid dref henne att till och med. förolämpa bonom? Huru skulle det slutas Huru måste det slutas? Alla voro förtjusta af hennes liflighet, aj hennes behag och af lättheten att. rox och oxderbålla henne. Ingen drömde om stt hennes småleende hörde till toiletten för aftonen. Mer och mer trifdes hon dock ifru de R,..s sällskap, En dag voro de allena i den gamla dasens rum. Den senare hade biifvit så uttröttäd af den stora middagen, alt hon ickoö