Ryktena om en mivisterkris hafva på senare tiden varit gängse i Wien, men förklaras nu i den officiella tidningen fö och hållet ogrundade. Grefve Beust, som för ett år sedan var föremål för de häftigsste snfall af det tyska partiet, har som bekant påskyndat den vändsing, som författningsfrågan nu tagit. Men han har alltmer sökt ställa sig sjelf utom striden i Cisleithanvien, och framhåller vid hvarje tillfällo, att han icke eger kompetens att blanda sig härnti; det är endast hans uppgitt, säger han, att leda hela kejsarstatens, sterrikes-Ungerns, utrikespolitiz, som är helt och hållet oberoende ai de inra förhållandena. Detta system har nu rikskansieron drifvit så långt, att han låter sina organer meddela, att han blfvit lika förvånad som allmänheten öfver det kejserliga reskriptet till böhmiska landtdagen, enär han först blef bekant med dess innehåll sedan detsamma ver offentliggjordt. Beoust står och faller gåledes ingalunda med grefve Hoheowart, och om denne blir nödsakad att draga sig tillbaka, kan hen fortsätta försöket att bringa reda i förhållandena med en ny cisleithansk ministör. Den berlinska pressens hållning tyckes snarast vara af beskaffenhet att trygga Hohenwarts ställning, enhär hans fall under närvarande förhållanden skulle få utseende att vara dikteradt a? Preussen. Emellertid fortsättas de vänliga demonstrationerna mellan de båda hofven. Presse meddelar, att kejsar Wilhelm dekorerat Beust med storkorset af Svarta Örnsorden, som den 19 öfverlemnades till honom af preussiska sändebudet, general Schweinitz, Konungens af Wiirtemberg samtycke till krigsministeriets i Berlin önsknivgar har nu slutligen officielt gifvits, och det nya tyska kejsardömets armå befinner sig nu i komplett skick i enlighet med den i Versailles unppgjorda planen. Wirtembergs ätta infanteriregementen, vederbörligen upptagna i dep allmänna armålistan under n:r 119—126, utgöra den 13:de armökåren, sedan den 14:de redan blifvit bildad af de Hessen-Darmstadtska och badensiska regementena. Konungen af Wirtemberg bar dock ej, i likhet med sin granne i Baden, öfverlemnat sina trupper belt och hållet åt den allmänna administrationen; liksom konungen af Sachsen och storhertigen af Hessen bibehåller han rättigheton till utnämningar inom regementena och andra dylika detaljer. A andra sidan skall den speciella wirtembergska uniformen, hvilken var modellerad snarare efter franskt än tyskt mönster, förändras till den förut för den reussiska armån egendomliga, och kommer den enda skilnaden för framtiden att ligga i axelklaffarne, liksom fallot äfven är med de andra icke preussiska regementena i tyska armen. Dessa utgöra tillsammanlagdt 35, nemligen 9 sachsiska, 8 wiärtembergska, 8 af olika nordtyska småstater, 4 hessiska och 6 badensiska. Då till dessa: läggas de 97 gammaloch ny-preussiska, uppstär en summa af 132; hvart och ett af dessa, endast med undantag af det 116:de hessiska, omfattar tre bataljoner och är beredt att ställa sig upp med en krigsstyrka af 3000 man. Hela kostnaden för den arme, hvaraf dessa 400,000 infanterisoldater utgöra blott ett vigtigt element, skall för framtiden upptagas i en enda budget, och man intresserar sig nu i Wirtemberg mycket för frågan om det sätt, hvarpå detta konungarikes andel i kostnaden skall böstämmas, I händelse af krig skola