Aftonbladet – 26 september 1871, sida 2

med om en vildsvinsjagt. Han närmade sig henne och sade: Jag ber att ni ej måtte försöka det. Det är ganska tröttsamt att vara med om en såden jagt och det fordrar lång vana att med säkerhet hitta fram i skogarne Jag är visserligen inte en sådan centaur som madame Caroline, men jag rider inte så illa som pi tror. Ni sitter förträffligt till häst, men ni har inte den vana vid skogen som hon, som är uppväxt här Ju förr jag förvärfvar denna vana, ja bättre. Men ni vet ingentiog om en vildsvinsjagt; der är godt om faror för den, som ej är van dervid. Jag ber er, följ inte med. Jag är inte det ringaste rädd. Det är klart, sade Jack Howland, som hörde dessa ord. Derpå tillade han på enfunka Jag tycker om ert mod — lät inte ransyskan besegra er. Ni kan ju sätta öfver häckar och grafvar? Öfver hvad som helst, svarade Ketty. Då kan ni vara med. Lösa tyglar — framåt — stryk — och ni är öfver — minlre tyngd än madame Carolines.s Ketty lyckades undkomma vidare böner af le Jengay, som också fann att de skulle vait fruktlösa. Jagten var präktig. Alla grannar voro jamlade och alla, från den högste till dem ägste, en grande tenue. DLjudeliga fanfarer ifvade män, hästar och hundar. Då Ketty kom ned i sin tätt åtsittande iddrägt, som visade hela skönheten af henes smärta figur, med en lång svart plym, om svajade biand hennes ljusa lockar, med nlixtrande ögon och leende läppar, helsades wennes ankomst af detta bifallssorl, som fruniimrön så väl förstå. (Förts.) ;