Aftonbladet – 26 september 1871, sida 2

talade franska och italienska lika väl so! engelska; han var ypperlig skytt och lik hemmastadd ombord på en jakt som i ka sernen. Tvungen att lefva i utlandet för min hu strus skullv; förklarade ban för Kotty. Ho har varit sjuklig nu itjuguett år — bra länge eller hur? Man skulle ej tro stt hon är sjuk lig, när man ser henne. Alla hennes systra äro också sjukliga. Hon kan omöjligt till bringa en vinter i Eogland, och nu ha vi res med kautschuksmadrasser och lakan och kud dar och himlen vete bura mångas dynor ocI flaskor, öfver hela Italien och Egypten oci Algier, och nu äro vi här, i det allra sydliga ste hörnet af Frankrike, och inte alldeles si unga som vi voro förut. Kaptenen höjd på ögonbrynen med en mycket bedröfvad min Och hör bosätta vi oss nu, och vi tycka on pomeransoch myrtenskogar. Ett mycke sorgligt fall, mycket intressant sjukdom, detta. Ketty gjorde sitt bästa för att ej storskratta. Hertigen och kaptenen voro outtröttliga i att anordna nöjen. Båda hade kraftfull helsa lifligt lynne, och behöfde ständig kroppsoch själsrörelae. Dagarne räknades efter nöjen. Ehuru slottets invånare höllo sig på afstånd från residensstadens, var det dock många familjer i trakten, som umgingos med hertigens familj, och hans och hans dotters vistelse på slottet var signalen till en hel rad middagar, jagtoch ridpartier. Fru de Loisy var, hksom sin far, road af sällskapslifvet. Hon var dessutom en utmärkt ryttarinna, passioneradt road af jagt och från barndomen van dervid. I början deltog Ketty blott iridpartier och bätfärder;j men en por hörds de Jengay iöning Säga att Hun följände dag villk vara