Aftonbladet – 26 september 1871, sida 2

ej verkningarne af framstötande eller tilldragande maner. v De öfriga gästerna i slottet voro herr de Laisy och hans hustru (hertigens enda dotter) en engelsman, en herr de eh grannar i södern, gom hertigen resenterade för Ketty. sosom le capitaine Shackaulan., hvarmed menades kapten Jack Howiand. Madame Caroline liknade sin far; hon hade samma rättframma, bestämda ansigtsuttryck, var mörk och hade hög färg — omiszkänneligen ett söderns barn, en af de qvinnor som ej hafva godt hufvud, men stark vilja och ofantlig förmåga att vara verksamma, Hvad hon företog gick hon gerna i land med: hon var de sina utomordentligt tillgifven, och var fri från all veridslig öregirighet och fåfänga. Hennes man älskade sin hustru och sina små döttrar, men för att vara fullkomligt lycklig, måste hon hafva sin pipa, )Shackaulang sällskap och få trafva omkring på sin egendom och taga reda på allt zqvailer, som möjligen kunde uppletas. Adelsman, som han var, hade han sina bönders smak, liksom Georg III hade, fastän han var kung. Det vore redan märkvärdigt nog, tänkte Ketty, om madame Caroline kunde fördragsa honom, men att hålla af honom, som hon syntes göra, talade icke mycket för hennes finkänslighet och goda smak. Hvad Jack Howland, för detta kapten vid dragonerna angår, kunde man visserligen ogilla honom eller skratta åt honom, men att icke bålla af honom var nästan omöjligt. Han var fet, korthalsad, hade gråsprängdt hår, utstående ögon, stor krokig näsa, litet sned, och en liten mun, något sned åt motsatta hållet mot näsan. . Med allt detta var han dock icke ful: han egde vis comiea i högsta i den alldagligaste mä yttrad t hönvim, lockade till ett småleende, Hän