svår att oppleta, men ett faktum är det För hvarje dag blir det allt mindre lifligt på Carl XIII:s högra sida och motsatsen på hans venstra. Detta är ett osvikligt tecken till att viotern nalkas. Hvad är att göra? Bäst är taga saken kallt, hvartill också den förflintna veckan tvingade oss, antiogen vi villt eller icke. Man Eör löga lostfärder mera till Nacka, Städpsund och Dufnäs, Man står icke på bron vid Dufnäsholme, knaprar på sin skorpa och betraktar Tollarö ech Skärtösundet, medan man väntär på Jakob Bagge,. Vår vän kamrern, om hvilken vi förr talat, gör nu sin promenad till Norrtull hvarenda dag, naturligtvis endast för att späka sin lekamen, ty en premsonad på Norrtullsgatan är en penitgas af allvarsam beskaffenhet, så länge den gamla stenläggningen der håller sig på sin kant på gångbanorna, hvilket nog kommer att räcka ännv några årtionden, tilldess alla bakgator på Söder först blifvit omlagda. J. Weylund, det namn, som stockholmaren annars trampar mest under fötterna, har icke någon utsigt att ännv på några äÄrtionden biona med gin asfalt till Norrtullsgatans gåvgbanor, Att det är absolut slut på sommaren, fianer man äfven deraf, att lärobokskomiteöa flyttat in till hofvudstaden och är i begrepp att upplösa sig. Komiten har haft sitt sommarnöjo på Farusund, men nu börjar det blifva något kyligt och blåsigt derute i hafsbandet. Arbetet måste afslutass Må Ingen föreställa sig, att vi vilja på minsta sätt törebrå kömiteerna att de hellre arbeta på Farusund, i Warberg eller någon annan frisk badort, än stänga in sig i hufvadstaden. Vi snmärka endast att nt är det slut på sommaren. Tvärtom anse vi det vara ett ganska förståndigt och högst praktiskt påfund att förflytta sig till en helsosam landseller hafsort, då man vill arbeta med fart, hellre än gå och inandas doften af en stor stads rännste,.ar. Huru gjorde en komitå förut och huru gör kanske en och annan komitå ännu? Jo, den samlades i ett mörkt och qvaft rum inuti staden, svettades och var mången gång nära att qväfvas. När man hållit på dermed i några timmer, gick man till Rydbergs och åt middag — ännu längre tillbaka tog man sin middag på Skomakarekällaren — drack sitt kaffe möjligtvis i Strömparterren elier for kanske ut till Djargården för att lufta sig, stannade på ett förfrisknivgsställe sä långt på natten, som förenligt kunde vera med komiteledamöternas samhällsställnivg, medborgerliga anseende och så der vidare, vaknade morgonen derpå med hufvudsakliga rertioiscenser från en afton, som vis:erligen kunde hafva varit glad, mycket glad till och med, men hvars inflytande på följande dagens arbeten kanske icke var af den mest helsosamma beskaffenhet. Man öppnade sitt löaster för att inandas den friska morgonuften från den trånga gatan, slog åter igen det i anseende till vissa afskräckande dunster, och så gick man åter till det trånga, qvatva rummet och fort atte att vara komitejedamot. Så gick den ena dagen efter den andra. Sommaren försvann, hösten kom och nedförde blott den förändringen, att man ofare bjöds till middag och aftonsällskap, att nan icke satt på något sf Djurgårdens förriskningsställen, utan tog sin aftonvederqvicelse möjligtvis på Sällskspet, eller, hvilket j var alldeles ovanligt, på Öafe Kung Carl. Dermed fortfor man till vintern var inne, ch då blef ej heller någon ändring. Icke var det underligt, om komiteos betänkande og iutryck af ett sådant lefasdssätt? Hara gör en komit6 nu för tiden, en fallt praktisk komite nemligen? Den tager sina wbetsmaterialier med sig och far ut i skärsvärden. När morgonen kommer, helsas konit6a af fåglarnes glada sång, Man slår upp itt fönster, skådar öfver en vidsträckt och racker, någon gång storartadt skön utsigt, nandas den rena och stärkande hafsluften, änner sig lifvadstill dagens mödor och slår ig ned tillsammans i någon Jjas och frisk okal, der bröstet vidgas, idberna få större larhet och arbetet går undan med en lätthet, varom man ibland de höga husen i den stora taden sommartiden ej har någon aving. När å ett uppehållinträffar, springer komiten ned ill stranden och tager sig ett uppfriskande ad, äter derpå en förståndig middag, njuter n stunds ljafva göra intet i gröngräset eller vå en af hafvets vindar och hafvets måsar mflägtad klippa, pratar måhända med några jadgäster, och så tager man åter itu med rbetet och gör ej något uppehåll, förrän den ena aftonstunden manar till en promenad och edan till ljuflig hvila. Vi föreställa oss, att ärobokskomiten gått till väga ungefär på det ättet vid Furusuod, och äro öfvertygade att tt så naturenligt lefnadsoch arbetssätt ckså skall hafva utöfvat sin välgörande inerkan på komitens arbetan. Sol, frisk Inft ch saltvatten skola väl icke verka alldeles örgäfves. Saltvatten inverkar äfven RR militära öfinger. Det såg man i den förflutna veckan id Kodjupet, der den stora sjöbataljen höll, vilken satte Waxholms invänare i så glad innesstämning, enligt hvad ögonvitnen hafva tt berätta. Sjelfva striden är redan utförligt eskrifven och minnet derom lefver ännu samt kall måhända lefva äfven sedan man glömt rycket annat från den förflutna veckan. Tien är så fredlig, försäkras det från visst åll. Väl vore, om detta kunde anses fullt illförlitligt, men då så icke är fallet, måste osterlandsvännen med deltagande betrakta varje verkligt sträfvande att sätta oss i örsvarstillstånd, och det kan man icke unerlåta att uttala, äfven om man för tillfället ;ke håller sig inom den allvarsammare delen f tidningsskrifveriet. BENDER TELIA Bättesångemack Pollssaker.