Aftonbladet – 25 september 1871, sida 3

Gå han bjöd henne godnatt: Kom tidigt i morgon.s Ack, de qvinnorna, de qvinnorna! sade hertigen för sig sjelf. Aldrig nöjda annat k när de göra både sig och alla andra olyckiga. De Jencay hörde sin hustrus lätta steg i trappan och öppnade salopgsdörren. Ketty ville icke bekänna att hon var rädd att träffa sin man. Hon öfvertygade sig, att hon var så ond på honom, att hon ej ville tala till honom denna afton. Jag är mycket trött och mitt bnfvud värker, Jag går genast till sängs. Godrnat:. Och utan ait vänta på svar, gick hon in i sitt rum och stärgde dörren. Hennes hjerta slog och hennes händer darrade, som om hon undsluppit någon stor fara. Hon var uppstigen följande morgon innan de Jenpgay var vaken, och innan han var klädd, var hon redan hos fru d Aiguillon. Stoltheten hindrade. Ketiy från att berätta sin väninna rätta orsaken till gärdagens uppträde. Hon kunde ej och ville ej, låta någon ana att de Jergay blifvit lockad att gifta sig med henne. Hon sade eåledes blott att hon och hernes man haft en häftig tvist, och att hon kade sagt saker, som bon vida hellre velat halt osagda. Jag är mycket olycklig. Aktenskapet är något förfärligt... Om unga flickor blott visste det, skulle de ej ha så brådtom att blifva gifta. , pMen hvad föranledde då denza tvist? År ban svartsjuk?o Svartsjuk ? upprepade Ketty; på hvem skulle han vars svartsjuk om. ej på den käre, gamle hertigen? Men gift folk kan tvista om andra saker. Om jrg bara visste hvad jag skuile göra? Jag behöfde så väl ett godt råd. Jag är inte nyfiken,; sade fra dAiguillon,