Aftonbladet – 25 september 1871, sida 3

henne: Bikta er nu, lilla vän; pi bar varit obaskedlig. Hverföre kan ni ej lika gerna tro att felet är hes er gadson? Hertigen ryckte betydelsefullt på axlarne. Ni är en älsklig, förtrollande, bländande skön varelse — var god tillika, chere dame, och något mer förtjusande kan ej finnas till. Godbheten omgifver qvinnans panna med en sidrig bleknande gloria. Ketity lyssnade, högst förundrad. Hittills hade hon troit honom vara en man, som ej begärde annat än skörhet och koketteri a! en qvinna. Så är dets, fortfor han, en vacker, behaglig qvinna, och god — det är fullkomligheten sjelf, Men man träffar den minsann inte ofta. De voro nu framme vid teatern. Förtjast af musik, som hon var, och lätt hänförd af ögonblickets känslor, kunds dock ej hvarken Pattis säng eller dans. lösslita bennes tankar från hvad som nyss tilldragit sig mellan benre och hennes man. Hved skulle följden blifva af detta utbrott af vrede? För första gången i sitt lif fann hon sin vilja kulvad. Ver det froktan eller samveteqvel, som var orsaken till den bittre, dunkla smärtan i henres själ? Da Jercsy, å sin sida, försökte bringa ljus i det mörker, som så hastigt öfverfallit honom, Han var verkligen förvitrad. Hvarföre, efter flara mänaders äktensksp förebrå honom för ett flyktigt tycke för en annan? Van vid det sätt, hvarpå äktenskap i hans Jend anordvader, kunde de Jerosy ej fatta Kettys faca för onkel Daniels ioblandning, äfven om denna varit ändå bestämdare. Dessutom lefde han i den öfvertygelse, att han helt och hållet tillälligtvis rätt iöra onkel Daniela gamtal med tant Polly. Han kunde