a, a BE OO Kn kristendomen — usder de senare ären utvildat sig till en makt, hvars inflytande spåras i vidsträckta kretsar och som är på v åstadkomma en genomgripandå ombii af det allmänna religiösa tänkosättet. filosofiska system, gom länga v. i fråga om kriste j ligen samme resultat som på den vete liga skriittolkningens väg vunniis a : och hans efterföljare. Hvilket : tat är, känna våra läsare; som den opartiska exegetiken förk 3 att . ; L den officiella kyrkoläran icke är i allo öiverensstämmandsa med den äkta, bibliska kristendomen, hvadan alltså cn ny reformation, en lärans rensning är af nöden, såvida den ji: nontida kyrkan skall kanna gälla fåsem sit i sann mening krintet samfond. kenden Understödjas på det kra sior del uta! den svenska periodizka 38 orgaucr cch bafva isyonerhet nyaste tidskriftslitteratur funnit niti män. Såväl den numera upphörda N Tidskriit som Szensk Tidekiiity och ok i hafra oförbshålt oppositiocen mot den kysk i talrisa uppsatser blöttat onlighet ef mindre med de bib deraa än med aftet och hala : varande kvlturatveckliogen. Ena lärd oc skarpsinnig forskare, hr lektor N. W. Lja barg, har i Jusibäftet af sFramtiden på klart och slående så to iska partiste åekåd: slatorden til siva mål angåsnde krovolo; hannisorangelist (för hvars oökihet hr Li u,pställi en cede af tungt vi de bevi 2), i yttrar br Ljungberg följa i hav verii att genom ett exsmpel visa kyrkas, hurra nödränd är att mod fi och utärfärg rätta haltoh så do urkunder, grundar valat för hvilka icko upph nyss hört 9 ef stormar, velaktigt gång, om hon icke kasta a ladsniosen af dessa förnuftsv mer, i hvilza kri tendomens bala mycket miadra kan fnnesl de allssannans äro fallkomligt för dea äkta kristendomen, den x geliska läran, d v. 8 det lära, som Krisius sjell enligt trovärdiga evangeliska intyg förkönnade, Det ör icke för tiligt att kyr) kan eftor så många ärhoadraden ärduigön höjer sig upp tiflagens een stän pu kt; eeh låter fälla allt det lägre, som enda t härrör fråa dessa lärjaugar eller eterap lar, hvilka hvarken voro staran) oller ens nådde upp Dot till de taologi ä ställa eg i spetsen för denaa retorm, hvilkoi tidehvarfvet ooftergif krä i är nemligen icke längre nöjd med religionsdogmerna förblifea blott ett monväder:t mesh Om de, såsom i vissa läsetietB OCh pistismens kretsar sker, tagas på fallt allvar, så hota de, i följd af sia inre otörauftighst, att frambringa verkligt vanvett och csadlighet. I detta dilomma jifvesi tydligen ingen annan hjelp, än ett sioltvajl dogmerna renas eller, bättre Bågdt, utbytas mot sandra, som både kunna och förtjona att tagas på fullt allvar. Och dsssa andra dogmer äro Iyckligivis inga nya, som först bes! höfva mödosamt eftersökas; de äro bulvads! sakligen uttalado redan af Jesus och kunna, ; såsom fullt öfverensstämmands med förntf. tet, med stor säkerhet Vidare utvecklas och eystematisoras.o Vi nämnde i det föregående Ignalls pamn. Det är att beklaga, att denn2 ekriftställares ivärderika arbeten, hvilkas ioflytaude varit i betydande i Sverige, icke blifvit efter för n alltsedan stiftarens bor 2tt smida åt sig sjolt, Vi jenst uppmärksammade af Danmerks teoogar och presterskap. lade detta varit fallet och hade kyrkomötets danske deltagare tagit någon kännedom om den nyare littera. : tor i den religiösa frågan, som föreligger fråa svensk sida, ör det antagligt att domen öfver nyrationalismen skalio bliffit ej faollt så omild eller åtminstöne något mindre ytlig och omotiverad. Sådan densaroma nu for mulerades af kyrkomötets majoritet kuona vi ej batrakta dena annorlunda än sem ett hugg i vädret mot en inbillad motstånd burna gick man väl till väga vid tens fastställande? I stället för att, då uppgilten var att undersöka det ifrigavarande religiösa Bskådvingssättets förh den kristna tron, låta den af per saks rättmätigbet man ville pröfva, komma till fri och okränkt talsB, uttalade dox sitt skyldige mtrex vid början al ransek ! gen. Isa 8 k. nyrationslismen hyser fört, egen del om sig den öfvertygelsen, ätt don med sina åsigter och reformyrkanden befianer gig på den sanna kristendomens grundval. Nyrationalisterna i Sverige åsy? derom har år C. Rousenberg redsn för flora är sedaa upplyst sina danske landsmän ati en uppsats i Dansk Maanedskrift — ingauoda kyrkans upplösning, endast honnos renande: en stor, allmän reformation Och pmensklighetens återförande till ett nu nästan utsiocknadt, innerligt lif i Kristi anda, men srundadt på, enligt deras uppfattning, rosa öreställningar om hans och om Guds väscaie, än de, som fått deres systematieka utryck i kyrkoläran,. En erinran i samma yfto framställdes äfven, såsom vi i vårt relo erat omnämnt, af hr F. Bajer, som fästade ri nötets uppmärksamhet derpå, ett nyratio-bi sliemen uppträder med bestämåt och öppet le utaladt anspråk på att sjelf vara den sanna li ristna tron, under det att konfeseionalismon I de jevarat föga mera af kristendomen än det ll; raftlösa skenet. För denna sin öfvertygelsejse m den egna ståndpunktens kristlighet i högre st sening än den ortodoxa, hifva nyrationali-de terna ipgelunda blifvit bevisen skyldige; af värtom hafva de lemnat en i alalN ufvudpenkter genomförd kritik af den iaf yrkliga dopmläran, uppvisanda densamlm ia oförenlighet med Kristi egen läralba oh det nya testamentets religiösa grundde skådning famt redogörande för hvad som, lna iligt deras åsigt, måste gälla såsom sann och! Ei ör altid beståndande kristendom. sk Hade det nu icke varit med rättvisa och!ko partiskhet öfvorensstämmende att, An Plund 4231 Fn er RA —