Aftonbladet – 22 september 1871, sida 2

och omgifningen också en viss verkan på henne, ty hon drog icke bort sin arm, och mannen cch hustron vandrede uppför berget med den enhet i rörelser, som är bilden af enhet i känslor. Jag undrar om vi ej alla äro litet partiska för idyller och herdedikter? De buttraste ibland oss hafva en viss svaghet för kärlekshistorier. Hvem som läst Göthes Hermann und Dorothea föredrager icke i tysthet denna dikt framför Göthes mera storartade verk? Der är balsam i Gilead, i betraktandet af alla naturliga känstor af tillgilvechet. Den största artistiska skönhet är aldrig tillfredsställande om den stöter vår racraliska känsla. Vår odödliga själ uppreser sig mot skilsmessan mellan det goda cch det sköra, Då mannen och hustrun långsamt vsndrade uppför kullen, mildrades hvarje blick, som mötte dem. De voro urga, da cågo lyckliga ut. Do dröjde bland minnen af Alte Schloss, tills emåningom den eflägsna skogen smälte bort i en lång, vågig, svart lines; de dröjde der tills äfven de närmaste föremålen förlorade alla tydliga konturer, tills do hade blifvit gom fantsstiska spökbilder. De hade vexlat endast få ord, och dessa blott några anmärkningar om landskapet och de gamla röfvarhöfdingarne, i nyare tider representerade af egarnoe till de lysande spelbusen. Ketty jakade till allt hvad hennes man sade. Hon ver alltför sysselsatt med sina egna tankar för att höra hvad han sade eller samtala med honom. Stödjande sig på de Jengays arm, försökte hon samla mod att säga honom esllt, att göra slut på all förställviog, allt hemlighetsfullt. Hon var fullt öfvertygad att hvad han än skulle svara, skulle det vara ingentiog annat än sanningen; antingen han friat till henne i följd af onkel Danieis bedrägeri eller ej, var nu för