UR rr AA. ON häraders fögderi, ridd. K. W. O., Carl Johar Victor Dusa. Född 1815, utnämndes han till kro nofogde i fögderiet 1850. vr — Eldsvåda. Från Öregrund skrefs den 15 September till Norrlands-Posten: BSistlidne natt nedbrann den vid Kafseröskate i Börstila socken belägna ångsågen jemte en strax invid liggande qvarn, begge byggnaderna tillhöriga hr Oscar Rystedt derstädes. Elden varsnades först på eftermidnatten af några Gräsöboar, som voro der med mäld. Såväl såghuset, der elden utbröt, som qvarnen voro lagda i aska redan innan morgonen inbrutit. Haru elden uppkommit, är ännu icke kändt. Såg och qvarn lära hafva varit brandförsäkrade för omkring 20,000 rår. — En ballongfärd. Lufsezleren mr Wells har tiil styrelsen för Kjöbsnhavns Tivoli afgifvit följande intressanta berättelse om hans sensste laftfärd med ballongen ?Gambetta?: Ballongen, som uppsteg från Kjöbenhavns Tivoli onsdagen den 13 Septeruber, erbjöd ej en så vacker yttre form, som den under andra omständigheter kan göra, emedan den vid uppstigandet endest var till hälften fylld med gas. Orsaken härtill var, dels att det icke strängt taget var nödvändigt att fylla den mera, då den endast rkulle bära 3 personer, dels emedan det varit förbundet med fara att fylla den kelt och hållet. Skali detta nemligen gå för sig med full utsigt till en lycklig utgång, behöfvas det många öfrade arb tare dels till att fasthålla, dels till att fylla bal longen. Denna brist på öfvadt arbetsmanskap var äfven orsaken till, att det drog så långt ut på tiden med att ordna och fastgöra tågen, hvarigenom den bästa tiden för uppstigningen gick förlorad. Mr Wells önskade att ge Kjöbenhavns invånare tillfälle att se ballongen och för den skull bölls den lågt sväfvande öfser Kristianshavn, och kastades först ut barlast då staden låg bakom hovom. Han steg till en höjd af 5000 fot och njöt från denna den praktfulla gavoblick, som Kjöbenhavn erbjuder nattetid, sedi i fågelperspektiv med dess otaliga gasiågor, som ännu på långt afstånd fortforo att blinka gom stjernor vid horisonten. Amager passerades och i Kalleboderne och Öresand sågos många fartyg med tända lanternor. Ballongen kom kär in i många vexiande luftströmmar, hvilka af och till årefro honom ut ur hufvudriktningen från V. till O. Kort efter det Kjöbenhavn började försvinna i fjerran, uppdykade gaslågorna i Malmö och Lund. Baliongen passerade tätt förbi Lund och här kunde nedstigningen i all beqvämlighet bafva försiggått, men det är en grundregel vid ell laftsegliog at så mycket gom möjligt undvika upplysta, folkrika städer om natten, då stor fara är för handen, att gasen i ballongen skall explodera genom att antändas ettdera från gaslyktor eller från de handlyktor, hvarmed folk vid dylika tillfällen ej sällan bruka komma framrasande. Af detta skäl äfven som derföre att resan mycket roade hans passagerare angåg mr Wells det lämpligast att fortsätta resan vidare öfver Sverige. Kort efter det men passerat Lund, eågos i nordlig riktning två små sjöar. Enligt barometern var ballongen nu 7000 fot öfver hatsytan. Kommen till denna höjd råkade ballongen in i en luftström, som gick inord-: lig riktning, hvilket frawgick dels af nordstjernans plats, dels af kompassen. Hela tiden hördes tydligt hundskall, som isynnerhet tilltog i styrka, då en af passagerarne, fotografen Schröder, började blåsa i en medhafd trumpet. Af menniskor hördes ej ett Jjad. I alla bändelser skulle nog de svenska bönderna, i fall de hade uppfångat några af dessa från höjden kommande toner, slagna af förskräckelse aktat sig för att sätta näsan utom dörren. Det var nu så mörkt, att luftseglarne ej hade något begrepp om huru långt de befunno sig från jorden. Ett af ankaren grep emellertid fast på ett ställe. Mr Wells, som satt uppe i ringen för att passa på ventilen, anmodade passagerarne att kasta ut någon barlast. Men genom ett missförstånd utkastades för mycket, hvarigenom ballongen började stiga med en förfärande bastighet. Huru högt den vid detta tillfälle steg är naturligtvis omöjligt att med bestämdhet säga, då inga observationer i mörkret kunde anställas på de medförda instrumenterna, men mr Wells anslår det till omkring 1 dansk mil (?, svensk mil). Kölden blef bitande och bildade en skarp motsats till den milda och varma luften längre ned vid jorden. Gasen började eamtidigt att utspänna ballongen till en betänklig grad, hvilket märktes derpå, att från dess nedersta öppning den öfverflödiga luften inuti började strömma ut, och mr Wells öppnade derför ventilen, dels för att förebygga följderna af ballongens alltför stora utspänniog, dels för att åter komma ned i ett varmare luftiagar. Kort derefter började passagerarne attskönpja Östersjön. En liten stund dref ballongen nu utmed hafsstranden, men plötsligt fattades han af en luftströra, som förde den ut öfver bafvet. Mr Wells såg sig nu nödsakad att plötsligt öppna ventilen, då ballongen och dess besättning med full fart störta ned i öppna hafvet. Ankaret grep snart fatt i bottnen, men då man innan afresan från Tivoli hade sörjt för, att gondolen med tillbjelp af luftfyllda bleckflaskor kunde hållas uppe flytande, fiogo passagerarne inom kort tillfälle att draga andan efter det opåräknade saltsjöbadet. Tack vare hr Scbröders trumpet, som nu ljöd med en nästan underbar styrka, väcktes snart invånarne i det lilla fiskläget Knäbeck och endast några få timmar efter vårt nedstigande från molnen i hafvet njöto vi en välkommen hvila i de svenska fiskarhyddorna. I dessa skall det måhända under flera generationer talas om den märkvärdiga natten mellan den 13 och 14 September 1871, då ett bittilla osedt odjur föll ned från himlen med tre stycken herrar. Från kustvakten 5. N. Lantz vid Knäbecks station medförde den resande ett intyg, dateradt den 14 Sept. 1871, hvarvid han förklarade, att han under sin rekognoscering på kusten hörde ljudet af trumpeten, hvarefter han tillkallade två fiskare, Håkan Christiansson och Johan Olsson, med hvilka han kl. 12 på natten gaf sig ut till sjög. Sedan de påträffat ballongen och dess besättning ungefär 800 famnar ute i bafvet, bragtes passagerarne af dem i land. —