eka ksapitaler till ej obetydliga belopp omsättas i vårt broderland kan naturligtvis ej anses skadligt för landet, ehuru detta i betydig mån bidrager till att fördyra reseomkostnaderra för andra dödliga, som ej hafva fickorna fullo med engelska pund och guldinynt, Evt aonat — och skadligt — uppslag blir dock i saken, när man erfar, att iskarpa klagomål kär och der i Norge höjas Jivor engelsmännens hänsynslösa framfart i fråga om jagtens bedrifvande. Sålunda läses i Christiansunds Adr. följande skarpa klander: OUtrotningskriget mot vårt vildt fortsättss i större och större skala af de sysslolösa, omkringflackande engelsmännen. EjLrog med att de genomströfva borg och dal, boväpnade med fjerrträffande dubbelbössor, med legioner dresserade hundar, hvilka uppspåra vildtet i doss mest dolda gömslen, utan de hafva på senare tider uppfunnit ett slags mitraljöser, hvarmed värnlösa tåglar af alla slag på stora afstånd nedgöras i tusental. För ett par dagar sedan passerade en afdelning af en sådan jägarekår genom vår stad. De kommo då från Smölen, som hade erbjudit dem ett rikt fält för deras förnöjelse. D3 medhade en canot, hvari en sådan der mitra!jös var anbragt. Denza canot hade de sjäpat upp i do små insjöarne, hvarest masr af vattenläglar hafva sina bon och dit jägare förut knappast hittat, och här hafva de med sin afskyvärda förstörelsemaskin antöllt en formlig massaker. Instrumentet förvarades i en låda, som måste Läras af 4 man; det var cirka 5 alnar längt, hade flera bipar och sad: a fåglarne på 1509 i 2000 alvars efstån ed tilihjalp af detsamina hade de på en eftermiddag i en liten skogstjern fällt 182 större och mindre fåglar at flora slag. Det påstås, att intet civiliseadt land i verlden har stöllt sitt vildt så dlöst gentemot främlivgar, som vårt; och örhåller det sig så, bvilkst väl synes troligt, ir det sannerligen bög tid, att vår Iagstiftsing snart och kraftig: instrider, på det att cka värt vildt och våra fåglar skola blifva 1trotade. tees