Aftonbladet – 21 september 1871, sida 2

intagande väsende, och frågade slutligen om man i Eogland ansåg behag och förbindlighet alldeles oförenligt med sträng dygd? De Jergay tog damernas försvar med mycken värma och höll ett loftal öfver May, som kom Kettys alla nerver att darra. Skön, ren som pyfallen snö, mild och god var miss May, sade har. Man kund2 i hennes ögon läsa, hennes själs renhet; han för sin del :nsåg henne tör typen för allt skönt och beundransvärdt hos qvinnan. Härrörde denna entusiasm från, bitterheten af hans missräkning hvad Ketty beträffade, eller var den ett utiryck af en fordom varmare könsla? He, he, he! sade hertigen med en sidoblick på grefvinnan. Ni har hört grefvens tanka, sade Ketty, utan något annat tecken till oro, än några korta, häftiga andeds;sag, och ni bör tro horom och försöka rätt värdera min vän, när jag säger, er att hvarje ord är fullkomligt sannt. Jog dömer alltid en qvinna efter det sätt hvarpå hon upptager en annans beröm, och om det vore möjligt har pi ökat min tro på er öfverlägsenhet, chere dame, sade hertigen och skyndade att byta om samtalsämne. Ketty deltog i samtalet med sö mycket lugn, att hans herrlighet gick hem med stor aktning för hennes sjelfbeherrskviog och obegränsadt medlidande med sin gudson. Hona skail nog låta dig betala de orden, min gossen, sade han för sig sjelf mer än en gårg under hemvägen. Kanbända de Jergay väntade sig någon törebråelse, någon bitter sarkasm när hertigen gått. Men Ketty sade icke ett Ord. Ena smärta, alldeles py för henre, höll Kettys tunga bunden. Iländelser, som hon en dog, nej en timma förut icke skulle hafva kunnat draga sig fill minnes, framstodo pu