Aftonbladet – 21 september 1871, sida 2

rom ett sådant sammanträffende af omstänrdigheter, com Bessie kunde hafva blifvit så pass vänligt stämd mot ett manligt väsende, alt han kunnat våga begära hennes hand. Lord Dalgeish hade törsäkrat henne att han beundrat henne sedan hennes fjortonde år — ena beundran eom utvecklat sig i en öm tilloifvenhet, sedan den sorgliga förlust han lidit genom hennes nåds, fru Dalgeishs dödiga franfätle. Det hade blifvit icke sagdt, utan skriivet, och ofter fjorton dagars betänketid, lemnede Bassie skriftligen sitt samtycke. Om någonsin ett äktesskap lofvade godt, så var det detta; da bäda kontrahenterna hade så tolletändig kännedom om khvarandras karakter, som det är möjligt att före bröllopet förväriva. Bessie hado dessutom det oskattbara privilegiet att hatva fått höra minga deta!jer om bars näds smak och vanor, af den törra fru Dalgeish i lifstiden. Derföre antog hon frioriet med öppna ögon, och tycktes vara mycket b n mad sitt val, Hon var densamma Ba Sinckair, litet varmare i kolorit, bide fysiskt och foreliskt. Dot enda drog af huicor, som-pågovsin hos henne biitvit bemärkt, var hernes sätt att tala om sina eörer — det vill säga hennss mans göver, som voro ungefär af samma ålder, som hon ejelf. May hade blifvit blek och mager; hennes kinders rosor voro hvite; i ingenting annat var hon tig olik; hon hade qvar samma Jjuiva logo, samma tillgivenhet för endra, samma järthet att ansa andras nöje som sitt eget. Ketty hade jast icke väntat sig att blifve särdeles rörd af att återse Bessie och Mey, och det var en öfverraskning för henne, att hon kveppt bunrit fäste en blick på de välbekanta gestelterna, hört da välbekarta 15sterna, förrän kon var nöra att brista i för