Aftonbladet – 20 september 1871, sida 2

en han bär alltid med sig medvetande och änsla af att vara krigare; denna känsla och ibordinationens band underhålles hos honom lljemnt derigenom att han onpphörligt xomver på mångfoldigt sätt i beröring med komanikamrater och befäl. Känslan och intreset för krigarekallet nedtryckes och utslites ske hos honom af den enformiga slentrian, om under garnisonstjenst gör så många, isynerhet värfvade och framförallt rekapitulaner, till slöa och likgiltiga maskiner; fältlifet har för honom vid de ärliga mötena allid i viss män nyhetens behag och han omattar, äfven efter många är, dessa öfningar, om innebära en omvexling i hans hvardagsif, med lust och intresse. Härigenom ernås esultater, som icke låta rig beräknas, efter a jemiörelse mellan de indelta soldaternas ch andra truppera öfningstid. En särdeles vigtig omständighet är den, utt man i det bofasta indelta manskapet har stt alltid och ögonblickligen tillgängligt skydd ör den inre samhällsordningen, sä beskafadt, att dot icke ianebär det ringaste hot ler den aflägsnaste fara för samhbällstriheen. Det är möjligt att det bland dem, som oafatta sig med politik i vårt land, kan finnas revolutionsför, så blottade på all eftertanke, att de ansa detta såsom ett gravanen emot indelningsverket i stället för en förtjenst hos detessmma; det finnes öfverallt ett antal sädana naturer, som anse snart sagdt hvarje tomult, hvarje upplopp, hvarje oordning i någon större skala såsom någonling i viss mån aktniugsvärdt och stående i nägvt sammanhang med frihaten, ehura de jeliva utan tvifvel skalle vara de första att gljadt skria öfver bristande skydd från samhällets sida, om oordningarna och laglösheterna tilllälligtvis någon gång vände sig mot dem sjoltva och tilliogade dem obehag och sksda tili person eller egendom. Skulle den indelta stamren afskaffas, så skulle steten Utan tvifvel snart nödgas underkasta sig kostnaderna för upprättande af eti landtgensdarmeri, utan ait dock kunna ha visshet derom, att det seaara vore så fördelaktigt i ordningens och frihetens intresse Bom det förra. Betrakta vi na å andra sidan den stam, gom i enlighet med de fems reservation skulle uppställa2, med hjelp af vakansatgifterna, så är det i sanning icko lätt att göra sig en tillförlitlig förestälining om, huradan den skulle bli. Ena enda Kap vore visa, den ett densamma vora fri fråa backstugorna, alt den icke vore bofast och att den, till följd a! den rioga kontanta aflivingen, i verkligheter icke ens torde kunna bindas vid ortsn, utan fioge sig fritt lemnadt att söka arbetsiilifällea öfverallt i landet, Boträffande de iliasioner i afseende på mers positiva egenskapor hos denza stam, som reservanterna och da som sadermera trampat i deras fotspår glort sig, kunna vi ej annat än af allt bjert: instämma i general J. M. Björnstjernas utrep och fråga: Man förutsätter visserliger igheten af en helt annan stam af frivilliga af halt andra elem-uter, utar helt andra sam: hillsklasser än dem, från hvilka den indelt rekryten för närvarande utgår, men hva sannolikhet eger man att denna förhoppning skall blifva verklighet? Hvem kan förutsäga on intelligensen vill inträda i ledet eller för svara att man på en lös förutsättning grun dar en armborganisation ? Denna förutsättning, att starmen skulle bl mera duglig och komma att inrymma så myc kon intelligens, derföre att den komme på lös fot förekommer 088 hardt nära otörklarlig. De högre mått af bildning, som kunde finna inom d2 värnepligtiges Jeder skulle ju hel och hållst absorberas af reservbefälsoci uvaderbefälsinstitntionen. Haru är det möj ligt att föreställa sig, att intelligonsen skull lockas, genom en lön af 100 rär, att låt envärfva sig till stamsoldater? Botrakter man ssker och förhållanden så dana de äro och utan sangviniskt sjolfbadrä geri, så måste man -synes detoss — ovil borligen komma till den slutsatsen, att de nymodiga, lösa etammen skulle komma at bestå af det slags intelligens., som ström raade till garderna under en föregående tid då dåligt underhåll och en sämre omvårdnad in no, våliade, att man icke fick vara sya nerligt nogräknad och granntyckt i afssend vå de eubjekter, som anvärfvades. Man he ;aom den offentliga diskussionen gifrit denn projekterade stam benämningen lösdrifvare stan, oc: vi tro, att detta ofd icke inne vär någon synnerligt stor öfverdrift. Vi äwn iske uppehålla oss med att efterforska, hva den större militäriska dugligheten skulle be stå, då just flera af de väsentligaste egen skaporna för ea kärnfast och pålitli; krigar skulla saknas hos flertalet just derigenom at se vore löst folk. Ganska visst är, at man skulle löpa fara att i och genom dean art af soldatesk framkalla ett hittills okänd samhällsondt, och att staten, i stället för at t densamma kunna påräkoa ett ständig skydd för lag och ordning, skulle kunna b nödsakad att vidtaga särskilda åtgärder, fö att göra dessa stamsoldater så oskadliga sor ra5jligt. Generalrådsvalen, hvilka ioom kort skol cza rum i hela Frankrike, bilda redan, oäk tade tiden för dem änna icke är definitiv os I IL 2 3 ft. fn Jin maltlaka tvi fb