— bon var ej längre födrottnicgenn, sång dionan, behagens dotters, Hebe, e0i on hört sig benämnas — hon var blott e missnöjd, sömnig, jordisk qvinna. SÅr du inte bre trött? frågade Yoland Jo, det är jag visst. Drick nägonting — litet vin, eller lemo nad eiler stall jag gå efter en glace? Ack, Yoalande, om du visste huru ja hatar att bli så der frågad!. Yolsnde tystades för ögonblicket. Mer hon började åter, blyg, som varmbjertad menniskor gerna äro, när de ha att göra me elaka lynne... Det har varit en förtjusande afton, oci alia beundrade dig sä! Herr prefekten va i efjunde bimlen af förtjusning, och herr De launay cade...v Skons ig — det är tillräckligt att er gång behölva höra deres narrsktiga artig. Jag honpas du såg huru herr d: Jergay föreökte skämma bort a!ltsammans?; Gjorde han? Det är sannat, Armand tycker inte om stora sällskaper, men jag tyckte att han med stor uppmärksamhet följde spelet.x Han var angelägen att visa huru ilia det behagade hona Det var riktigt elakt. Han trodde sig skola kunna förvirra mig, så, stt jag skulle komma af mig, och han vick ut, just som jag började min stora ario.n Det var mycket illa gjordt,, sada Yojarde, vmen han trodde väl att du ej skulle bry dig derom. Du kan då reta ett helgon, Yolande. Jag Äger dig ju, att hsn gjorde det med flit, jan visste attjag skulla se det. Han gjorde let för att reta mig. Det är ett dåligt sätt Mt häsnas Hen ville att hala verlden kulle se hura iitet han bryddo sig om min äng. Det skall minsaun dröja löpge innan an åter får tillfälle att förolämpa mig.