Före nösta solnedgång hade herr Dous roat sin cerc!e (kiobb) med en liflig beskrif. pisg på bwu den lilla grefvionan retade: med sin herre och man. Hennes vänner och bekanta fortforo allt jemt med sin förtjusning för heune, och talade med hänryckning om hennas utseende hennes behag, hennes talanger. En och annan vågade dock tycks att madame Arman: kanske var alltför strålande, att det kanske felades henne det lugn, den allvarliga miidhet, som är qvinnans bästa del. Förb redelserna till operetten gingo ypper ligt. Kulieser byrdes, regissör, sufflör och orkester anskaffes från en teater. Alla blo.nmor och växter flyttades ur det stora o angerist bredvid salongen, och testern uppsattes der, så att åskådarne fingo hela salongen till sin disposition. Sällskapsspektalet på slottet utgjorde ett allmänt samtalsämne i hela departementet inbjudningar voro mycket oftersökta, och Ketty sparade dem ej. Hon hade, likasom alla qvinnor, som ej äro lyckliga i eitt hem, borjat ficna at: det ej gick en ait skaffa sig fiender. Slutligen kom den efterlängtade aftonen, och under en timmas tid genijöd det gamla hvalfvet ef rullande v-goar. Aldrig hade dessa gamla murar skådat sö granna fester. Madem2 Armand mottog alla sina gäster med den takt, för hvilken hon blifvit så heundrad, och visede hvar och en just så mycken artighet som han kunde fordra, hvarken mer eller mindre. O-eretten gick med glass öfver den improviserade sesnen. Koity sjöng och spelade som om 53d ekådespelerska, Henneg herrlige stäxma, honves skälmska leende, hences älskvärdhet, bragte hernes felaktigs tveent alldeles i glömska, Hön bordg varit