Den nuvarande sitaationen och partiernas ställning i Frankrike tecknas af Timos vä derrättade Pariskorrespondent på följ sätt: Det radikala partiot i nationslförsamlingen tyckes sannerligen icke hafva vusnit mycket. Det är ej nog djerft, ej tillräckligt avanceradt för kommunisterna, madan det å andra sidan betraktas af de moderata och af ordniagspartiet såsom farligt och otillförlitligt. Ett annat parti, hvilket som cique förlorat terräng, ehnru det bildar en sektion af den segerrika majoriteten, är orleanisterna, Dessa hatva nemligen liksom lepitimisterna, hvad deras dynastiska eller speciella intressen beträffar, uppgått i republikens allmänna konservativa majoritet. Med undantag af de exiremaste legitimisterns, hvilka heoilro rösta med Tolain och Internationalerne än de på minsta vis understödja den nuvarande regeringen, håller hela detta parti tillsammans. Det är ej lätt att säga hvilken förändring prinsarnes af huset Orleans inträde i nationalförsamlingen skulle åstadkomma, ett inträde, för hvilket numera ej ligger något hinder i vägen, men prinsarnes tystnad och tillbakadragna hållning ha verkat nedslående på deras parti, som måste sluta sig kring Thiers, eftersom, ledsamt nog, ingenting annat för dem återstod att göra. De två partier, som äro de verksammaste, emedan de kunna till en viss grad arbeta tillsammans, äro kommunisterna och imperislisterna. Kommunisten gör hvad han kan för att hjelpa imperialisterna, emedan han hoppas stt det skall lyckas för de imperialistiska intrigerna att störta regeringen och framkalla en revolation, hvarigenom de erhöile det lä liga tillfälle, de önska sig. Imperialisten å sin sida begagnar sig af kommunisten för samma mäl och i samma förväntan. Den enda förhoppniogen för imperialisterne är revolutionen, och då utsigterna till en revolution af ena eller andra slaget under dv nästa två åren förhålla sig som 10:1, så kan men icke säga, att imperlalistornes utsigter äro då När her Ronher och Buffet vackert och väl komma in i kammaren och få ett blandadt anhang af röda och missnöjda bakom sig, vär alla radikala och kommunisttidningar arbeta i deras intresse och det hvimiar i landet af afskedads embetsmän och offer för dea 4 September, hvilkas enda hopp hvilar på kejsardömets åtsrställande — då skall partiets inflytande till kejsardömets förmån vara högst betyåaade och det skall tilltaga i sam ma grad som den nuvarande regeringen banår fel och blir impopulär. Imperialisterns! RAR AE sfär te TR Sn