Aftonbladet – 18 september 1871, sida 3

MADAME ARMAND). Berättelse af mrs Jenkins. Öfvsrsättning från engelskan af Mathilda Langlet. Hvad hade de Jercay väl gjort? En god gerning — en handiing, förestatvad af hans goda bjerta, ett barmhertighetsserk! O, det var ryshgt! Ju tydligare hon insåg att hon och icke han hade felat, att hon hads syndat mo! sig sjelf, icke han mot henne, då hon gifte cig i med en man som hon icke älskade, desto mer vredgades hon på henom. Hvad rätt hade han att begära hennes hand af något aunat skäl än det, att han älskada henne. Go1het och ädelmod — bah! det var fåfänga, idel fåfänga, Hade han då ej förstånd nog att insa det hon förr eller senare skulle få höra owtselas bans skryt, och harmss der. öfver? Han hade förstört hennes framtid. Han hade tillintetgjort hennes tro på menniskor. Hade hon icke tagit bans lögner för sannivg? Hon hade varit stolt öfver att kunna inge en sådan kärlek under det all: hade pekat fingret åt henne, som grefven af barmhertighet gjort till sin maka! Hvilken eldslåga at vrede, bvilket dolkstrgo af förödmjukelse den tarkea medförde! I dylika, förfärliga själsstrider blandar sig stundom nära Dog glenskapens förvirring. Det var derföre Ketty, i sin vredes blindhet, kunde tacka Gud, att hon hade rättighet att hata och förakta gin make, som en feg storskrytare. Hon teckade Gud att han älskade henne. Ty det gjorde han nu, fast han icke — ) Sö ÅA, B MM 197-—201; 203-214,