Aftonbladet – 18 september 1871, sida 3

gjort det före bröllopet. Hon hade hans straff och sin hämd i sin egen band. Siatligen kom den efter så mycken sinnesrörelse oundvikliga reaktionen, som genom kroppens svagbet räddar själen från undergång. Den demon, som plågat Ketty, lemnade benne och hon föll i en tung, djup sömn. Hon vaknade visserligen lngnad, men lika bård till sinnet. Sårad egenkärlek är svår att läka. Hon visste nu huru hon skulle handla, Hon skulle strängt uppfylla sina pligter; Armand skulle icke bafva någonting att beklaga sig öfver, men hon skulle icke göra det ringaste mer än som var hennes pligt. Stackars Ketty! Hon visste ej huru tungt pligtens bud är, der icke kärleken förestafvar det, Icke en skugga af sjelfförebråelze kom henne att tveka ett ögonblick. Hon hade ingen csanning på sitt samvete; Armand hade icke ännu förmått henne säga att hon älskade honom. Hittills hade hon visserligen hyst aktning — ett slags tacksamhet till och med — för honom, men allt detta var nu liksom sopadt bort genom hans domma skryt af hennes kärlek. Ej heller kunde hon anklaga sig för ett hafva gift sig för rang eller penningar. Nej. Hon hade gift sig derför att hon fann sig hafva blifvit en börda för sin välgörare, emedan Bessie börjada betrakta henne med misstroende, emedan kon ej hade mod och kraft som förr ett sjelf förvärfva sig oberoende. Ol hvar. föro hade herr Sinclair hiodrat henne derifrån? Stackars Ketty! Så som hon såg saken voro alla att klandra, uton hon sjelf. Det var ett förfärligt lif bon ou ämnade skapa sig. Att lefva utan hopp, utan tillit att hafva skenet af lyckan belt och hållet och alldeles ingenting af. verkligheten — att sjelfligt ålägga sig detta allt, kunde välknpappast vågon med fullt förständ göra: ott dy