Aftonbladet – 18 september 1871, sida 3

— Åtligasv.mpar. Rörande detta ämne skrifver protessor E. Fries följande i UpsalaPosten: Dessag kännedom och användande som näringsmedel bar redan erbållit en allmänvare spridning än jag vågat hoppas. BSåvidt jag känner, har infn erfarit menliga följder deraf; skulle likväl olera utbryta, torde vara skäl afhålla sig från deras förtärande, icke derföre att man eger någon erfarenhet om faran deraf, utan derföre att, om efter deras förtärande olycksfall ekulle inträffa, svamparne skulle ådraga sig misstankar att vara orsaken. De torde i detta afseende böra jemföras med gurkor, plommon och flere andra frukter. En annan omständighet, hvaruppå jag lägger vigt, är, att vid användandet flere arter icke sammanblandas, utan hvar art för sig anrättag, då man får tillfalle pröfva hvarje arts smaklighet och undvika inblanda osmekliga eller skadliga arter. Man vakte sig för alla ej som ätliga säkert kända arter. Om genom misstag giltiga arter blifvit förtärda, användes strax i början kräkmedel, sedan afförande, såsora ricinolja; men ättika och sura saker samt salt eller saltlösning undvikas. Se Sv. ÅAtliga och gifäga Svampar. Genom svamparnes allmännare arvändande har man erhållit säkrare inhemsk erfarenhet om deras näringsvärde, än då man hittills måst rätta sig efter utländska uppgifter. Dessa hafva icke alltid öfverensstämt med min erfarenhet. Så t. ex. harjag funnit Honungsskiflipgen (Agaricus melleus) seg, bitter, osmaklig, ehuru den allmänt uppgifves som ätlig och välsmakande. På samma sätt bar jag funnit flera, angifna som ätliga af de flesta författare, förkastliga, t. ex. Öortinarius wviolaceus castaneus m. fl. Detsamms gäller till en del äfven om Rodnvande Vaxskiflingen (Hygrophorus erubescens). Sv. ätl. Svamp. s. 65, hvilzen jag kring Upsala funnit bitter och i sitt naturliga tillstånd icke användbar, ehuru tillbörande en grupp af allmänt som ätliga erkända arter. (Detta tillägg bör anmärkas i nämnda arbete å sid. 39.) Dock blifva många svampar med bitter smak i friskt tillstånd enom tjenlig behandling ganska användbara, t. ex. ufviga Tickan (Polyporus confluens), Fjälliga Taggsvampen (Hydnum imbricatum) m. fl. Den förstnämnda är nära beslägtad med Fårtickan (Polyporus ovinus), som genom sin ymnighet, köttighet, smaklighet måhända är den vigtigaste bland våra matsvampar. . Slutligen bör anmärkas, att flera arter ändra smak efter växtställen och ålder. Champignron, växande i gödselsamlivgar, har en vidrig gemak. Flera mjölksvampar och kremlor ändra smak i olika åldrar. Detta torde vara orsaken till fiera stridiga uppgifter om deras egenskaper. Olika smak torde ock dertill bidragit.