— Musik. Att Djurgårdstestern upptagit Slottet Montenero är ett steg i en ädel riktniog, men som måste förefalla något djerft, då detta företag, för att i minsta mån kunna blifva lyckosamt, måste i det allra yttersta anstränga scensns artistiska krafter och då såväl de återgifvande konstnärerna som äfven deras publik under åratal vants vid mer eller mindre lyckade och framgångsrika parodier på just det hemska och hyperromantiska, som här skall framställas på fullt allvar; hvartill kommer att Dalayrac och öfriga den franska äldre operettens heroer efterlemnat konstverk, i hvilkas adopterande den omtycktascenen kunnat fiona det småningom, eom stillsamt, men säkert förer till målet. Om lördagens representation icks motsvarade sitt artistiska syfte, vitnade den emellertid om de mest nitiska bomödandea och den skickligt anförda, förstärkta orkestern vann utan gensägelse en triumt af sin svåra uppgift. Mindre lyckliga voro innehsfvarne af operans mera framstående sångroller. Fra de Wahl röjde emellertid under sitt återgifvande af Lanorag parti både varm känsla och konstnärlig uppfattning, och hr Bergströms Longiro blef ett nytt kraftprof sf deone skådespelare3 osmotstån liga lustighet. Hr Warberg, som uppbar styckets älskareroll, helsades vid in första ent:å synnerligen varmt af publikeo. I likhet med hr Öallmån (Leon) och Rådeström (Roxzuald) hade han likväl här jått en uppgift, som föga öfverensstämmer ned hans artistiska skaplynne. Fra Hodell (Veneranda) föredrog rätt förtjenstfullt första aktens ballad, och hr Nilsson var såsom skåiespelare berömvärd i Federicos, den ädie ångvaktarens, roll, hvaremot hans stämmas vaghet hindrade honom att på ett tillfredslande sä:t utföra den förträffliga dryckesängen. Kören gjorde i allmänhet sitt bästa ch i första aktens final ådagalade tenorerna ill och med ett öfverdrifvet nit i sin tjenst. )aktadt åtskilliga felgrepp och tillfälliga missiden gjorde det hela ett angenämt intryck jenom säväl det anlitande af scenens samtiga resurser, kvarom utförandet bar vitne, om framför allt genom det odödligt friska ch ungdomliga, hvaraf operans musik är uträglad och som gör åtskilliga nummer deri ill oförgängliga triumfer för don skola af muikalisk dramatik, som d2 resresentera.