Aftonbladet – 16 september 1871, sida 2

STOCKHOLM den 16 Sept. Vi meddelade i går resultatet af båda kamrarnes val till ledamöter i försvarsutskottet. När det stockholmska nyhetsblad, som at alla krafter ifrar för, att allt arbete för försvarsfrågans lösning måtte bli fruktlöst, redan i dag på morgonen jablar öfver valets utgång och deri vill fiona en försäkran om att den urtima riksdagen skall bli utan resultat, så torde det ofosterländska jablet komma något väl tidigt, liksom den slutledning, hvarpå det stödjer sig, vittuvar om ett lättsinne, som måste väcka förvåning, till och med när det gäller ett blad, som i den vägen dagligen aflägger så utmärkta prof. Så vidt vi kunna finna, är det omöjligt att af valens utgång med någon grad af visshet kunna bedöma karakteren af det blifvende utskottsbetänkandet, ännu mera att kunna slata till det definitiva resultatet af frågans behandling inom kamrarne. Första kammarens majoritet har genora sitt val uttalat en bestämd förkastelsedom öfver de fems reservation, hvilken vid senaste riksdag spelade en så beklaglig roll, i det densamma, utan att ega den atlägsnaste utsigt till framgång då eller framdeles, styrkte de obotfärdigas förhinder på den sidan, der man ser sig om efter alla slags inkast mot en sädan armåreform, som under våra förhållanden och med våra tillgångar är möjlig att genomföra. Frih. Stjernblad och gretve Henning Hamilton, hvilka betraktats såsom hufvudmän för den uppfattning, som framträdt i denna reservation och hvilken man på sista tiden kallat den skånska, fingo icke plats i utskottet. Önskligt vore, om i allmänhet det skånska inflytande, som en tid vart så öfvermäktigt inom riksdagen och specielt bidragit till att förrycka försvarsfrågan, reducerades till naturliga och tillbörliga dimensioner. Utan att närmare känna hvad alla de nu valda utskottsledamöterna från första kammaren tänka i afseende på försvarsfrågans detaljer och särskildt om det nu framlagda försiaget till lindringar i roteoch rusthållet, tro vi oss dock kunna antaga, att de allexammans äro lifvade af önskan att ett sådant resuliat nu måtte åvägabringas, som innebär en möjlighet till försvarsfrågans lösning, och att ingen af dem betraktar densamma endast ur politisk partisynpunkt, såsom en anledning till ministerombyten eller till politisk reaktion. I Andra kammaren hsr samma majoritet, som vid senaste riksdag afgjorde frågans öde, förenat sig om tillsättando af ledamöter iutskottet och har i detsamma insatt samtliga ledamöterna från Andra kammaren i sisu. riksdags försvarsutskoit. Detta kan visserligen synas vara ett dåligt omen med aiseende på ett biifvande verkligt samarbeteinom utskottet och derigenom äiven för frågans utgång; men majoriteten har icke kunnat underlåta att derjemte i utskottet invälja några af sina mest framstående persouligbeter, såsom Carl Iivarson, grefve Posse och Nils Larsson. Dessa män kunna både gifva och taga skäl och böra kucna göra för sig klart, bura omöjligt det är att genomdrifva ett sådant förslag i afseende på indelningsverket, som senaste försvarsatskotts och huru obetäcksamt det kan vara att tillbakavisa ett sådant, som det af regeriogeo nu iramIsgda, isynnerhet då man icke vid förkastandec kan uppställa någon annan princip och en densamma representerande ministör, sox skulle kuona samla kriog gig en sådan majoritet inom representationen i sin heihet, att det blefve en möjlighet att regera. Vi våga derföre hoppas, att inom försvarsutskottet ett verkligt samarbete skall komma tillstånd och att sålunda denstora frågan vid deana riksdag, i stället för att behandlas lättsinnigt eller med passiom skall komma att undergå en sorgfäliig och samvetsgrann pröfning, egnad att åvägabringa ett slutligt re sultat. LEARN