Aftonbladet – 15 september 1871, sida 3

MADAME ARMAND. Berättelse af mrs Jenkins. foersättning från engelskan af Mathilda Langlet. hade nu till detta företag afsatt en temligen stor summa, och han var tacksam mot Keity för den sympati och det beröm hon skänkte hans plsner. Han beundrade henne också för hennes godhet mot Yolande, gom enkegrefvipnan behagat avse såsom ett inventarium vid La Gonesse. På den äktenskapliga sällhetens himmel fanns således ej mera något moln. Ketty, till och med Ketty, frågade sig huru hon kunnat förtjena en sådan lycka. I alla hennes bref till Mayfield talade hon ofta och med ömhet om sin man. Gud vare lofvad!, utbrast herr Sinclair ibland, sedan ban läst hennes bref, hvaraf visade sig att han hyst någon oro. Ketty en god maka! sade Bessie. Det skulle jeg aldrig hafva trott! Ketty kunde blifva hvad hon ville, an märkte miss Tayobee. Och hvilken qvinana i verlden skulle ej lärt älska min grefve! ÅTTONDE KAPITLET. En upptäckt. På en gång betäcktes den klara sommarhimmelen af moln. En dag mötte Ketty sin man vid frokostbordet, strålande af glädje och muaterhet. Gissa, gissa, hvem som skall gifta sig. Mea det kan ni inte! Det är Bessie, Bessie, ordningsmönsiret, klokheten sjölf! ) So A. B JB 197—201, 208—218.