Strödda underrättelser. Musik och teater. Beethovens 100-åriga födelsedag har i dessa dagar blifvit firad i den store kompositörens födelsestad Bonn med en lysande musikfest. Noga räknadt är det 101 år, sedan Beethoven föddes, men för krigets skull kunde det ej bli fråga om Tatt fira dagen i fjol. För festen i Bonn uppfördes er ofantlig sal, i akustiskt afseende utmärkt konstruerad af trä, den 8. k. Beethoven-Halle, Thvilken ligger på Vierecks-Platz och kan rymma 11500 Brinn utom de spelande. Salen var prydd med Beethoveny kolossa!a bröstbild. Tre konserIter gåfvos af en kör och en orkester, som anfördes af Ferdinand Hiller och var rekryterad frånd Jae förnämsta orkestrar i Tyskland, England, Holland och Belgien. Man gaf endaet kompositioner . af Beethoven, bland andra hans Missa solonnis,. tDen mutikölskande sristokratien från alla länder var talrikt representerad. Violinisterna VieuxItemps och Joachim samt flöjtisten Lonard delItogo i festen Bland skandinaviska gäster nömer den danske kompositören, professor A. W. i Gade. I anledning af denna fest ha de tyska tidninI garpe börjat framdraga en och annan anekdot frin i Beethovens lefnad Så redogör Ludwig Nohl i Neue freie Presse för K. Holzs meddelanden om Beethoven. Qvartettspelaren och sederisera anföjraren för Concerts spirituelis. i Wien, Karl Holz I ätojöt förmånen af ett temligen förtroligt umgänge l: I med Beetboven under dennes sista lefnadsår. An1: Hedningen dertill var, att den unge kanslitjenstej mannen, som var god violinspelare, visade ett Nifligt fintressa för Beethovens kompositioner oecb isyni nerhet säsori metlem af den berömda Sckuppani zighska qvartetten deltog i utförandet såväl of i fentligt som enskildt af-de till en början mycket ilitet uppskattade sista qvartetterne. Holz förstod att göra Big mycket nyttig och angenäm för den döfve och enstörige kompositören ech var ofta, isynnerhet om middagarne; då Beethoven hvilade sig från arbetet och gerna inlät sig i ett icke alltför ansträngande samtal, bans bordskatorat antingen hemma eller på rågot värdshus i Wien. Vid ett tillfälle, den 30 Augusti 1825, lyci kades det Holz att utverka sig Beetbovens tillåi telsesatt få bli bans biograf. Han läde fram för Beethoven en med blyerz skrifven handling, hvilken denne -var nog godmodig eller, sågom han sjelf sedermera sgude, i öfverraskningen nog svag att underteckna med sin stora namnteckning. Med nöje, gå )ater detta dokomont, gifver jag min vän Karl Holz dec önskade förkieriogen, att jag anser honom a till den ende utgifvaren. af min biografi, i fall jag kan antaga, att man skulle önska en sådan, öch jag skänker honora fullt förtroende; att ban icke vanstöldt lemwnar till efierverlden hvad jag för detta ändamål her att meddelax Någon: biografi blef emellertid icke af, dertilt saköåde Holz tiljiräcklig bildning, men man var mycket Dyfiken at få se desia Beethovers mmeddelanden till Hölz. Mycket deråf har döck icke kommit i dagen, men Tatidwig Nohl har lyekats gamla en del af dem, och af dessa finner läsåren bär nedan några de intressantaste: Den 5 Maj var det tal. om Kyrie och Misba solennis Hölz meddelar först de bekanta ord, sem med Beethövens egen händ:ärg skrifna på manuskriptet till. denna första sats i hans oeuvre le plus accomplin. Vom Herzen! Möge es wieder zu Herzen gehen! och tillägger: Xx var sjelf så rörd deraf, att han under anförandet alltid stod ilutad ställDing Arbetet uppfördes: först i Maj 1924 i Wien med Beethovens bitshde vid lednivgen, men derefter aldrig mer der i bangs lifstid:I allmönhet bade Beethoven vid uppförandet af sin musik för vana att genom åtbörder, kroppens hopböjning och nuträtandeo. 8. v. antyda för orkestern, huru han villloe ba arbetet utfördt, isynnerhet i dynamiskt afseende. BSolo-sonaten, opus 29, bade Holz satt till qvartett. Ehuru den, sedan den spelats för Beethoven, bade behagat honom och han hade yttrat: sDet har ban gjort bra!s tillade han dock avmärkningen: Hade jag velat skrifva-ön tvartett, sä hade det icke blifvit någon sonatl Ed köpman i Wien vid namn Wolfmaier var en utomordentligt stor beundrare af Beethoven. Kompositören ämnade tillegna honom sin sista qvartett i F dur. (Detta skedde också, enpligt Schindlers uppgift, den 18 Mars 1827; således sex dager före Beethovens död.) En egen uppmärksamhet af Wolfmaier mot Beethoven var, att han, som visste, att kompositören gerna åt fisk, hvarje fredag en gång för alias beställde middag på värdshuset Zura braunen Hirschen., der Beethoven vanligen infann gig: a Ofta uppstodo små misshbälligheter mellan Beethovenoch Eolz, emedan den förre i sin misstrogenbet och håftighet mången gång framkastade orättvisa beskyllniggar mot någon person. Försoning lät dock aldrig vänta på sig. Vid ett sådant tilifälle skref en gång Beethoven en försonitgscanofi: Wir irren allesamt; uvd ein Jeder itret anders!v Hvar decnpa canon tugit väger, minnes Holz icke. När kör-symfonienu första gången uppfördes (den 7 Maj 1824), snförde Umlauf; Beethoven stod bredvid för att angifva tempi. Nar i Scherzows andrå dej vid ritmo di tre battute, pukorna Bpejade motivet. solo, utbröt publiken i ett sådant jubel, att orkestern nästan icke hördes. Orkestermedlemmarnes ögon fylldes af tårar. Mästaren fortfor att slå takten, till dess Umlauf genom ett tecken med handen fäste hans äg IPREN på publiken. Han säg dit — och bugade sig helt lugn: Djupt rörd berättade Hoiz detia Följande berättelse är väl ej fullt riktig i de inledande fakta, men så mycket mer betecknande i bufvudsaken: Holz meddelar nemligen: Den 16 Maj. Beethoven bar tillegnat konungen af Preussen den 9:åe symfonien (år 1826) och bekom inga penningar, ingen oråen, blott en briijent-ring. Holz måste iåta värdera den, den var värd 160 gulden, och risgen såldes. DA Holz ville förhindra det genom att anmärka: Maärtare, bekåll ringen, den är ju från en konung! steg Beethoven fram tätt intill Hola ech utbrast med obeskriflig värdighet och sjelfisedvetsnde: sÅfven jeg är en konuvg! Detta är.-en kunoglig gAfva, tillade han, pekande på Händels sarhiade arbeten, hvilkå harpfabrikantes Stumpff i bondön skänkt honom. J. A. Stompff, Thäringare till bördev, var en stor beundrare af Beethoven och kom i September 1824 till Wien för att göra bangs personliga bekantskap. År 1826, således kort före ofssnsjående lilla -bändelse, hade derefter den kuvgliga gåfvän kommit från London. Den 1 Juni. Beetbovens 8sigt om Requiem var, att det borde vara en Jugn musik; ocb att ingen domsbasun behöfdes; påminneies. om de döde tarfvade intet larm. Riktnivgen i Cserubinis Requiem n:r 1 skastade ban högst; i almänbet stod ia Cherubini bögst för horom hiand de lefvande: komporitörerna. (Redan är 1812, då hans gynnere ik furet Kinsky förlorade lifvet genom ext fall från!s hästen, umgicks Bectboven med planerat skriva: ett Requiem, och om deuna sin afsigt talude ban rp äfven under piva sista lefusdsår. Men deraf bief i iogenting.) if Den 2 Juni. Ur naturens stöndigt nya under (q hemtade mästaren sina inspirationer. SÅ var det c också med F-molis-qvartettens herrliga adagio i t I F-dur. Han vandrade om nätierna under den :t stjernklara himlen omindng på sädesfalten vid il Baden; höns blickar svätvade frågande; langtande f i-den oöndliga rymden (Detsamma berättar Karl Czerny i tin Claviersehule,, Kanske har också! Hoizberättelsen endast af. honom.) i Den 11: Juni. En egen smekning af Beethoven: var att fåtta alla; som han höll at-och kysst, om f höfvudet med båda händerna. : tl Den 19 Juni. -Hoiz svsög Cis moll-qvartetter: kför den skönaste, mäösterligegte, När ban sade rk Fester öl rer ARE VETEN Nee a cg VRAK Ve RR rg RN RASA nr KE RR RR —— SN SR SE I fact önk nad os klå kocd va a sken härd tee tet. TO) frin fn it Oh nd