Inades den af psalmen: Vidunderligsat ef alt paa Jord der rättade bön. JKn ett t APNASRELEN ERINRAN BROMSEN ARMAR BIUFISKSKILR AE Det fjerde nordiska kyrkomötet. (Slut från gårdagsbl.) och sista sammanträdet öppkl. 10 f. m. med efsjäbgandet Det Sr egn Kristi Rige, hvarefter dr Bring förDistuskionen af den första frågan för dagen om Trvingianersas uppfattning af de ttersta tingen i 2.ss förhållandö till den beliga skrift, öppnades af pastor Bledel från jörenbavn, hvilken framhöll stt honpst om i entrigt rike möter oss i d.n första i kristna kyrkan, att det röv Constantin till efotmationen var fördunkladt, men vid re; formationstiden åter fryvträdde, shurn i en så faotastisk och demoaisa före, at iofor I matorerna förskräcktes derför och tillbaka. vis:de det, I våra dagar hade det hänfört icke blott lärzre utan bela menigheter. Talaren redogjorde pu för Irvingianernes lira om det tusenårigs riket. Först skule Herren tamla da 144.000 utvalde, hvilka omtalas ij njppenbar-isevaken. Denoa ecmbvg försåg! gic en särskild nppanbarelse at Herren och hv:ifa fat, ä geliar samlade, skulle Antibrist komma. Kristus skulle genon sin åteykomt besegra hoocm, det tusenåriga riket börja s.ed den andra oppsiåndelsen a; de troende, Efter det tusenåriga gi lot szol Ts att för sista göngen prediki ev och 1 det kristna inen. byste betänkligheter rot åtetilligt i Irvingisnesveb lära isyuherbet de tre uvpsråudelserna : Tso!ogiekendidaten Thomsen gledie sig åt att hoppet om ett tusenårigt rike konststerades tillhöra kris:na Järan och sökte redogöra för detta bopps historia. — Första enstöten till den irvingianska rörelsen utgick från ett spanskt kloster, der eb munk utse gifvit en skrift om Kosti tiulkommeise; det var detta som grep rresten Irving. Ti. sökte med bibelspråk bevisa att någta skola utidgå de sista dagarnes trångmål. Så mert de ntvalde voro. samlade, skulle Artikiöst komma; BStiftsprusten Rothe varnade mot att vid ekrittens tolkning se för mycket I När desse 144000 uivalde voro i fatan åter blifva lössläp:t. i. sökte visu att hopiet wu dettusen-t. Åriga riket var grundsdi 1 den heliga skift! törsamlingarned vetendet. i h genom Irvivgianerne, NKvilka mottagit i. å bokstat-1. ven i stället för på andas och ville med det j: tusenårga rikst blott förstå ew sådant il. framtiden. inträgande tillsrånd, der elit andlig, rikes tjönst. Irvirglanernas lära Om en ny andens utgjute!sa och om ctt nytt apostolat inuedär, äv Herren första gången skulle ba mi stavit sig. Man borde icke törköka art lyfta en flikoaf det täckelse, som döjer hvad ändock igen of car kan ör Hvad som för (Os är at Vigt är art Vare beredda på dödssturdan, Föresiåodsren för den irvingianste församlingen i Kjöbenbavn, Fleischer. försvarade järan am Kristi lokemliga återkomst ech sökte visa, stt påståendet om stt irvingisnerne Jlerda co ny andens Digjutelse berodde på ett rö asförståna. De väntade endest på en utvidgtg er andens varkasmbet, hvilken aldrig helt och hållet vail borta från församJingen. Dån som var beredd på Kristi återkomst var också beredd vå stt dö Om man varsede för att vija lyka på täckelset, så ville hån fästa uppmärkumheten på, stt det ianos prömter och apostlat ibom törsamlingen. Stiftsprosten -Rothe försvarrde nutirycket: en py andens utgjoatelse, tillämpadt på irviogiansrnas Ifa. Här var bemhgen råga om et plötsligt återupplifvinde af något som örsvuanit. Hx vi nog af dopet och nattvärden, 8 ha vi derigenopr också anden, och ha vi avden på anita vägar så äro dopet och rattvarden icke nog. Sedan prostex Bledel sökt gevdrifsa pi. gå a Fliichers och Thomsens Vitravåcn Afstutsdes diekussiorsn ar denna tröga, Diskussionen ef frigen om kyrkans förhållande till stöten och denna fråjas lösning i de nordiska rikena öppnades åt korkul Olsson hvilken i-ett längre föredrsg framhöll de för kyfkon lörderfliga följjerns sf förbindelsen med stxten. Till dessa följder räkosde ben de många ederna — trohetsed samt ed rå skriiten och bekännelseskrifterna, prestornss skyldigbet. att inviga trånskildas äktenskap, omöjligheten att g-nomföra en kyrkotukt och då mwårga verldsliga göromål som åligga presterpa. Afven i fråga om litnrgien visade koört; vetecskap m mm. träder i Guds! sig staismaktenas tryck: Borttagandet aåbe. svärjelset i döpet bade gifvit anledving tilll en berättigad asparatism. Frågan var pu huru en skole afbjelpa dåssa missförbål. langen. I Sverige bade ett stort sieg-tilll ett bättre tagits genom inuförgndet äf kyrko-. mötet. Men i stället för hvart femte är borde det sammsuträda åtminstone hvartannät, och dess myndighet borde utvidgas. Folketbingsmwerrem Möller: betopsde danska kyrkans gropdlagsenliga rätt att få en renresentation, och AR je den ställnivg Grundts vig ictagit till frågan om kyrkans sjelfstyrelse, Sintligen franihöll ban vigten al att kyrkans egendom betryggaas Biskop Grändtvig eriprade om, att kyrkan betyder menigheten. Man bordö ha klari för sig hvem det är som får frihet genom en särstild kyrklig representation: Om med kyrkofrihet menades fribet för presterna, skullej menigheterna aldrig blilvs fria. sockenbandets lösning skulle sidrig ba gått Lagen omj igenom, om en särskild kyrklig resresentation j funnits. Hvad kyrkan borde fordra var trosI och samvetsfribet. Mer borde bon icke bej Bära, allrsmwinst dispositionen öfver kyrkogode, ty då likrar bor icke boncm, hvilkens rike icke var af-denda veridon, och som sjelf icka hade något att lata sitt hufvud till. Den sista bögsn, vemhge, huruvida läran om meNantiiiständer erter döden hör med till den kristlige predikad, mäste i avseende till den långt framskridna tisen förbigås. Ierefter beslöts att rästa kyrkomöte skulle hål; las om fet år i Stockholm, och till bastyI rejse för detta möte vildss år Grälström, t LL Ha 3 FT vn i tet kl jen eriorekyom de närvarande ägtor Berkow och häradskö ding Weliu. Di! rigenten prefessor Hammerich sisluttde mö-!