Aftonbladet – 13 september 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. .Venersborgsposten yitrar med anlednivg af den urtima riksdagens öppnande: Utan att inlåta sig på den temligen ofruktbars frågan huruvida regeringen handlat klokt eller icke då hon sammankaliat denna riksdag, måste man likväl besinna att frågan om klokheten i detta fall torde gestalta sig betydligt annorlunda för den som i denna sak har ett ansvar att bära och för den som saknar ett sådant. Ett godt skall åtminstone den sammanträdda riksdagen medföra nemligenatt man väl hädanefter i tidningarne slipper se de lika långa som enformiga redogörelserna för hvad som högst oegentligt blifvit kalladt folkmöten i försvarsfrågan, då rätta benämningen otvifvelaktigt bort vara rotebållaremöten. 2 tydelsen af de öfver allt lika ljudande svaren på frågan om indelningsverkets afskaffande torde alltså vara af alldeles samma glag som om ett möte af arrendatorer sammanträdde och voterade till sig sina innehafvande hemman. I alla fall kunna de 106 glädja sig öfver att ha fått ett stöd som är ett bland de starkaste — ty när var väl någon ting starkare än egennyttan. En tidning. har varnat för det vådliga i att brottas med Sveriges allmoge. Utan tvifvel en välbetänkt varning, om nemligen någon fallit på den tanken att göra ett försök i den vägen. Men att brottas med den osvenska egennyttan torde åter rätt väl gå för sig, ifall det icke rentaf är en pligt. Frågan blir blott om sättet. Och medgifvas måste att rätta sättet ej är att gå alltför mycket bröstgänges till väga mot en missledd folkopinion. Man må beklaga viilfarelsen och man må söka undanröja densamma på öfvertygelsens väg, men man rå ej söka att trotsa den. Det är långt ifrån säkert att en seger för regeringens förslag, vunnen genom en svag majoritet i andra kammaren, under förhandenvarande förhållanden vore en lycka för landet. En stark majoritet åter — ja, det vore en annan sak; men vaktom oss för några illusioner i det hänseendet. Svaret från den i dag sammanträdda riksdagen lär i alla fall ej länge låta vänta på sig. Norrbottenskuriren i Luleå yttrariafseende på regeringens förslag till omregleriog af indelningsverket : De eftergifter, regeringen i omförmälda förslag syoes hugad att göra, äro alla i den jordegande befolkniogens iotresse och så utomordentligt stora, att man värkligen måste förundra sig öfver ett sådant tillmötesgående från decna statsmakts sida. Vi kunna ej föreställa oss, att de hittills rädende vid riksåagen kunna vara nog obilliga och oförgynte i sina anspråk, att de åtminstone ej skola inss och erkänua, det de blifvit mötte på mer än halfva vägen Men begäret — det må nu gälla hvilket byte som helst — har Fenrisnlivens käkar och klor. I Norrköpings Tidningar läses: Medan de stora makterna bemöda sig att gifva den europeiska politiken en ny epok, har vårt land varit sysselsatt med att pröfva beskaffenheten af de försvarskrafter, som den gamla organisationen af vår armå erbjuder såsom grundläggning dill ett pytt system. Det gläder os3 högligen, att det gamla, hvilket man under ingifvelsen af mer eller mindre egoistiska böjelser gjort allt för att nedsätta, nu, enligt sakkunniges omdömen, på ett särdeles eklatant sätt lagt i dagen en hög-grad af duglighet. Från alla håll har det blifvit intygadt, att den indelte soldaten under de nyss afslutade fälttjenstöfningarne i Skåne visat en uthållighet, en disciplin och en snabbhet i rörelserna, som äro öfver allt beröm. Konungen bar ock i ea dagorder till samtliga tjenstgörande trupper förklarat sitt synnerliga välbehag med de resultat, som pröfningen lemnat, och yttrat att han häri funnit en ökad anledning till förtroende till den svenska stamtruppen. Vi hoppas att den nu sammanträdande riksdagen ej skall lemna detta förhållande obeaktadt och väl betänka sig, innan den -uppoffrar en gammal, ännu i så hög grad lifskraftig nstitution för obepröfvade hugskott.