Aftonbladet – 12 september 1871, sida 3

gvantitet som (valet I Alllvaade valtv UMBVD INv delmåttan och på flera ställen svag. SE pe PA 3 QAtA Ittjenstöfningarne i Skåne. Sydsvenska Dagbladets militärkorrespondenat meddelar följande om manövrerna den 2 och 4 dennee: M ; ast skref, var det stillestånd. KämDå jag Beun — gina utständna mödor, men pårne hyllade mor ON ROMA flora. Kl för a YFtor un agtå 3 Oftermiddagen den 3 dölGes MUISPP mr PT oci samtidigt bröt kören Å., som ver förlags .. Tullstorp, upp i följande i Venstra kolofiner, under befäl af öfverste Neeser och bestående af trean brigader, batteri norskt artilleri, I sqvadroa dragoner, tinmörmån sant 13 rustvagoar, atgick klockan half 4 med kavalleriet i töten, öfver Skeingeiriktniog mot Brunkelstorp med Farstorp till mål En Ttekognoscering företogs mot Ousby, och öfvergången öfver Helge å besattes af norska jägare. Man fick nu lifälle att se bkvad poutoniererna kunde nträtta, ch det var itke ringa, enär efter en och tre qvarts timma en pontonbro var slagen öfver det 150 fot breda vattendraget. H. M:t konungen åtföljde derna kolonn, sow klockan half 3 på natten intog hivuak vid Brunkelstorp. Bivuak! Den som icke arit med om att efter en dag full af ansträngning hamna i Guds fria natur med himlen ti!l tak och fältkappan till säng, kan svårligen göra sig en föreställning om huru Jjuf hvilan förnimmes äfven under en form som vid denna årstid, då det längesedan upphört att vara bus i hvar buske, är allt nnat ån syburitisk. Vi må dock prisa oss lyck ga att icka hafva fåst göra bekantskap med bi uaken i dess värsta skepvad, då regnet faller i strömmar och stormen tjuter och lägerpiatsen utgöres af en uppblött åker — att icke tala om en vuatt på drifvan genomvakad. Som det nu var, kunde man verkligen hvila, n. b. om man hade rätt dertill och ej hölls vaken af omsorgen för kamraternas säkerhet, och, jag vore nästan frestad att tillägga, såvida man ej öfverväldigades af situationens poetiska eida. På goda skäl antager jag dock, att poeterna befunnit sig i m ifeten Midtelkolonnen, anförd af öfverste O. Weijdenbjelm och bestående af tvenne kanoner och 1 sqva dron dragoner, bröt upp i samma stund vapenhvi tan upphörde, d. v. 8. kl. 3. En bataljon tog vär gen mot Luhr öfver Möllarp, Stolpaberg, Jaotetorp och Hörröd, medan butvudstyrkan tåsade öf ver Farstorp, Eskeberga och Iogelstorp till Sxeinge. Bivuak intogs kl. 2 på natten Högra kolonnen, under ledring af generalmajor Lagerberg och bestående at första brigaden, 4 kanoaer och 7 sqvadroner, bröt upp klockan 4 eftermiddagen och sågade öfrer Kåttelöf,suwmt de efter dels efver Balingslöf och Tockarp och deis öfver Algustorp och Koilinge till Hästveda, hvarest bivuak intoga klockan 9-—11 på aftonen. Kavalleriet befann sig på högra flygeln och avantgardet gick öfver Vilieberga och Frostentorp. Afsigten var att denna kolonn skulle söka förmå fienden att hålla stånd i trakten kring MHMästveda. Kåren B., som hade bivuakerat 1 Hästveda, gick klockan 4 eftermiddagen den 3 dels med jernväg till Ousby (ö:te brigaden och 2 kanoner), dit ankomsten skedde klockan tre qvart till 5 eftermiddagen, och dela till Marklunda (4 sqvadroner kavalleri och 6 kavoner samt 1 bataljon in anteri som gick på bhondvagnar öfver Glimminge). Resten af kåren, 1 bataljon infanteri och 1 sqvadron marscherade mot Skeinge. Karen intog position vid Ousby och Marklunda. Don 4:de omkring kl. 5 på morgoren uppbröt kåren ÅA. mot Ousby. Redan en timma derefter stötte förposteroa på bvarandra och en skarmytsling uppstod, hvilken dock ej bindrade kåren A. att framrränga till det af fienden besatta Ousby. Om besittningen af denna plats utspann sig nu en synnerligen liflig strid, som varade i 2:ne timmar och bufvudsakligen utkämpades af artilleriet och infanteriet Här fick men göra bekantskap med det vapen, som blifvit benämndt Kuuog Carls kärrebyssor, och som i striden mot kåren B. visade sig vara af stor verkan. Under franska fälttåget omtalades städse det underliga, hemska läte mitraljöserna ästadkommo: något iikoande var det sanuolikt som förnams, då kärrebyasorna med en i sacning öfverraskande hastighet utslungade sitt kulrögn. Det ohyggliga intrycket härrör utan tvifvel af det snabbt regelbundna, mekaniska, omenskliga Jjud, oa man så får såga, som uppkommer vid kanonens aflossande. Positionen försvarades ypperligt, men striden slutade icke destoraindre med att Ousby och Markluada besattes af kåren A., som ja ock var den öfverlågssa parten. Det är endast en mening om att dispositionerna både för anfallet och försvaret varit synnerligen goda och att striden, om den varit verklig, med fog kunnat kallas vacker,, för att begagna en gerna använd term i bulletinerna under fransk-tyska kriget. Det var ett sannt nöje att se trupperna efter en läng marsch föreggtende dag och en genomvakad natt, med lif och raskhet, en fransman skulle gäkert sagt med eld, rycka i striden. Man önskade, att de som under tvisten om armåorga onen insinuerat, att vära indelta trupper på grund af sina många förmenta öfveråriga kombattanter äro miadre krigsdugliga, varit bär närvarande. De kunde då ötvertygat sig om att våra trupper på ett lysande sätt bestodo profvet och i fråga om de egenskaper man fordrar af en verkligt god linie soldat sannolikt icke stå tillbaka för något lands aoidater. Här finns icke blott denna 6lan, hvilken fransmännen sätta främst, utan framför allt en god portion af den kraft och besinning, det vmoraliska, allvar och medveteohet, som gjort tyskarne så berömda. . Kl. balf 9 slogs tropp och kåren A. intog bivuak omkring Ousby och Markluada. Kåren B. hade dragit sig tillbaka mot Gräåshult. krter denna batalj inträdde den iallmänna förutsättningen omtalade vändningen i fälttåget, hvars ena akt nu var afsluted. Detta och de dermed i sammanhang stående rörelserna tarfvg emeltertid sits eget kepitet, åt hvilket nästa bref skall eguas. H. M. konungen lemnar armön redan om torgdag på aftonen, ligger öfver natten på Beckxaskog och afreser följande dag med snälltäget från Kristignstad för aut om lördag vara i Stocicholm. Hertigen af Östergötland leder len taktiska afdelningen och öfvervakar manöverns gång med en sakännedom och en skärpa i bedömandet af rörelserna, som förusätta helt andra egenskaper än dem den blotta routinen skänker. I generalmajor Klint har degsutom armtn, efter hvad det visat sig, en anföraretalang af mycket hög ordning. Han har utmärkt sig i försvaret mot en öfverlagsen fiende — och mot en sådan tordv det väl i hvarje fall blifva den svenska armöns lott ati kämpa, om framtiden skulle bära det verkliga kriget 1 sitt sköte. Samma tidnings andre korrespontent ekrifver: Broby den 6 Sept. 1871. Kl. 1 middagen. Natten mellan den 5 och 6 Sept. bar jag tiljbragt i Ousby i ett rum under den våning, hvari H. M:t bodde. Kåren B:s trupper (efter nya indelniogen) hafva bivuakerat melian Marklunda och Ousby på de fält der striden stått. Kåren A stod en mil söder derom i Broby. På en skakaude rapphöna, ett tortyrinstrumade föln nåt KAL KVA BERG RA