Aftonbladet – 12 september 1871, sida 2

jstod hepre att lära att det är de moraliska j ogensk som äro do styrande, Med all ; begäfning och högre lefnsdsmål, fock ej undgått arivet af pägot af sin mors enfald. Föräldrar och fsrföräl drar bjeip2 till att sfgöra sioa efterkommsndes öde, Girdagen frambringar morgondagen. Serar på eftormidisgen girgo de nedi byn. Alle iovånarne kommo ut ur sina k jor för att få seden upga grefvivnan, Mänen sågo starka och kraftfalla ut, qvintorna voro i almänhbet fula, trots blixtrande ö OD. est en enöa, öfver trettio ärs ålder, en framtand i behåll. Så allmän var denna brist, att man kunde trott det vara en nationzlplägged att Blå ut framtänderna; deres pannoor voro fårade liksom på Rembrendts garnla qvinnor. Dans bostäder voro ej så trefliga som dem i en engelsk by, ej heller funnos tta trädgård r; osen biomkrukor syntan alla förster. Toppar och hörs s, mörkbysde barn fåg man dufvor, så tama att man nästn ramp ade på ce, innan de flögo unden, Doppa sde omkriog sida vid sida med gulbänta hundåar. Det r.kade nu vara man kuade se hvar det varit pölar ch skulle bli igen, ända upp till husens trösklar. Då madame Armand började göra en jomförelse, sam icke utföll til! Frankrikes förmån, nibrast hennes svärmoder: Det gläter mig att böra er säga detta. Mia son pästår att hvad ban kallar böndermas emancipation och deras besittningsrätt at en remsa land, så bred som e-a hatiband, skulle vara en välgerning, ett skycd. Ja, wän som hatva deliett företag, göra sitt bästa för att bafrämja öch beskydda det., sade Armand. (Forts.)