Aftonbladet – 12 september 1871, sida 2

za!so och 1000 fres böter och redaktörerna r de nämnaa tidningarna, som utspridt de ärekränkande beskyllningarna mot Favre, lömdes hvardera tl! 1 månads fängelse och 300 fres böter. sk Då dö oc! is Prins Mapolöoö har nyligen utgifvit on lm roschyr, i hvilken han söker försvara sig js mot de många anfall, som blilvit riktadast: mot honom af tidningarne och i nationalför-ko samlingarne. Prinsen förklarar; att han varlde främmande för krigsförklariogen den 17 Juli,da att han icke lemzude armön utan på kejsa-lut rens uttryckliga befallning, att han efter släget vid Sedan genast örbjöd sig att dela sin kvsins krigsfångenskap, samt att hans resa till södern efter krigets utbrott hade till ändamål att förmå hans svärfar konung VictorA. Emzsnuel och kejsaren af Österrike till verk-!so samt deltagande i striden på Frankrikes sida. tir Independances anser emellertid, att prins Na-l!v, polson icke hade bihöft tro vetkor, tits tjegofyra timinar lade varit tillräcklig ötvortyga honom om, att en sådan resa varT: hejit och bållst förspild möda, nö Den bekante nationalakonomen Michel Cheld; velier yttrar sig i en artikel i Journal dot P Debats på följande sätt om fruklösheten af:: de med främmande makter inledda under-a handlingarne angående handelsfördragens upp ägande: a a Endast i förhållande till två ktater har franska regeringen rättighet att redan nu uppsäga fördra3el — kngland och Belgien. Fördraget med England, har efter att ha gällt i tio år, den 4 Maj 1870 utgått och kan inom ett år uppsäges. Fördraget med Beigien har under samma förhällstten utgått den 1 Juni 1871. Vi kunna således, om vi så finna för gödt, i förhållande till dessa etater åtortaga tariffen af 1831 och 1832, som år ett de raffinerade protektionisternas ideal och på hvarje rad innehåller trollformeln: förbud, denna tariff, som bland andra frgeniida saker innehåller en rörlig okala och i tilläggen husvisitationor, parsonea visitationer, betalta angifrelser och förköpsätt och bland sina fördelar för statskassan Örawbacks. Endast den frågan återstår, om våra mapufakturer och vårt åkerbruk numera kunna underkasta sig alla dessa missgrepp, och i hvilken grad Bnogland och Belgien, isyhnorhet det försträmnda, skola tis sig belåtna med att man möt dem Såtertppreser den gamla kinesiska muren, under det de andra staterna förtfarande skola högnag med den 8. k. konventionaltaritone föråelar. kraft af oantastliga för skulle i sjelfva verket de andra btotetna förblitva i ett läge, mycket olikt Bogiands och Belgiens. Med Italien afslöts fördraget på 12 år i stöllet för på 10 och detta skedde 2 1 Februari 1864. Det utgår sålunda den 1 Pebruari 1876, om icke den italienska regerlogöa går in på modifikationer, hvartill bon allsicke har någon anledning. Fördraget med Sverige och Norge räcker till dea 15 April 1875, och vi inna icke med ka grunder kabinettet i Versailles skall kuona förmå regeringarne i Stockholm och ristiavia att gå in på en revision. Färdragen med Schweiz, Nederländerna och Österrike räcka till 1377 och fördraget med Portugal till och med till 1379. Hvad slutligen Preussen eller rättare sagdt Tyska riket beträffar, så skulle fördraget med tuliföreningen föro det olyckliga kriget, i hvilket Frankrike dukade under, utgå den I Juli 1877. Vid afslutandet af fredea afböjde man förslaget att helt eakolt återupptaga det gamla fördraget med Preussen. Sannolikt ville man icke vidkånnas, att mau på något sätt tagit del i detta förskräckliga handelsfördrag. Men man gjorde uvgefär detsamma i en annan form. Man försäkrada Preussen på obestämd tid alla de fördelar, gom tillkomma de mest gynnade nationer t. ex. sterrike och Schweiz. Då nu för Schweiz för dragstariffen går ut i medlet af år 1877, kommer idet under tiden äfven Proussen till godo. Frågar man oss, hvarföre vi förmoda, att Sverige, Schweiz och Portugal skola tillbakavisa vårt I förslag att i stället för den nuvaraude tariffen sätta jen mera protektionistisk, så svara vimed den fråI gan, hvarföre man skulle antaga motsatsen. Staterna låta i sina beslut bestämma sig sf sina inj tressen eller af undfallenbet för en stormakts vilja. Men alla de staters intresse, hos hvilka vi öppnat detta sällsamma fälttåg till förmån för protektionismen bjuder dem uppenbart att afböja våra försiag. Att vidröra frågan om inflytaudet är för oss pinsamt nog. Hvilken oklokhet skulle det icke åj! vår sida vara att i detta ögonblick uppkasta en sådan fråga inför Earopa? Hvad anseende ha vi nu? !1 Det är icke vi, som kunna kasta Breanns segerrika svärd i vågskålen. Om Österrike eller Schweiz ha att välja mellan oss och Tyskland, och de dessutom äfven af sina intressen dragas till sistnämnda makt, för hvilken skulle de väl besluta sig? Det ser verkligen ut som om vi af all makt ville gifva Preussen ett tillfälle att inför hela verlden visa sin öfvervigt öfver oss. Om vi åtminstone i denna L rm mn mt rn Ar AN gak bade England på vår sida! Men nej, England, i com sedan lång tid med fast hand planterat frihandelns fana, skulle likaledes och lika afgjordt som P-eussen vara emot oss. Sålunda har vårt företag, uppriktigt sagdt, ingen utsigt till framgång som kan rättfärdiga det. Regeringen har låtit vilseleda sig genom sin ifver för skyddssystemet, och man skulle i detta fall med skäl kunna gina om Talleyrands berömda ord: Surtout par e zdlo. Do sonasto spanska tidningarne bekräfta tillvaron af en carlistisk rörelse. Epoca tillkännager, att i Gallicion, Navarra, Arragonien och Katåloniea bitdats flygande kolonner, för att gonomströfva de gröänsorter, i hvilka ordningen kunde störas och andra tidnivgar berätta om konfiskeraadet -; borliga amunitiooslöreändningar. Enligt Ösrrespon-; denc t sin anhävgsre i liknande anda, ia hifva carlistehesrna beslutit stt icke goa sig af amnestion och att verka hos Samms2 dementerar det i Madrid utspridda ra förestaende upplösning af rklarar att detsamma efter en ide förlopp kommer att samd m provinserna fortfarande Konargen helsas unders al den sympati ä invånarnes sida. tredja proppen af de i Netschajewska processan invecklade parsonar. Säsom skyldig till delaktighet i det hemliga sällstk bandlingar, som åsytta statens omstörtsnda dömdes fru Warwara Aloxsndrewski ati beröfvas alla ständsrättigheter och förvisas till någon mindre afligsen ort i Siberien, ijtaans Licbotin till sexton månaders tuktbus och stadenten Teyls till fyra månaders fängalse. ID öfriga tio, bland hvilka trenne Den 3 dennes atkunnadss dom öfrer den). K h S ir feuntimmer, ha biifvit frikönda. Simma dag unnades af juryn utslag i den Ozarewska ssen. Dec hufvudasklagada förklarades at le SERA SINN ORTEN KEN ATEA ISTER IR vom göra det, men detta var också allt! Hon var ej bloit en vacker qvinna, hon var något vida mera; bon var mycket intagande; ! kavskoe var det mera hennes sätt, hennes! röst och ett visst artistiskt beh äm 3