Aftonbladet – 12 september 1871, sida 2

arten eicå ödert bifall, ty odert vänlige alökedsörd för fyra månader södan var på samma gång ett lika vänligt tälkömstord, hvilket ock i dag blifvit ånFo upprepadt Genom oväld under ärendenas föredragning vill jag fortfarande bemöda nig, om att bibehålla det gamla förtroendet orubadt. Denna riksdags arbete skall, såsom vi veta, in: skränkas till bebandlingen af en enda fråga, hvars vigt likväl tager den sorgfälligaste omtänksamhet i anepråk. Man har på många ställen i landet velat redan i förväg bidraga till hennes lösning genom folkmöten, som uttalat hvarjehanda opinionsyttringar. Utan att frånkänna dylika möten det värde, de i åtskilliga fall möjligtvis ega, torde den sakutredning, som vid dem förekommer, i all mänhet få anses såsom föga tillfredsställande. Men dermed må förhålla sig huru som helst, så ordnar samhället sina angelägenheter oberoende af tillfälliga fpinionsyttringar och dess lagliga representanter fatta med full sjelfständighet sina beslut. Måtte de besluten nu och alltid lända fåderaeslandet till välfärd! Något annat mål kunna vi icke hafva för ögonen, då vi här gå att fullgöra vår pligt. Med visshet härom och med förtröstan på edert välvilliga understöd vid utöfningen af ea befattning, som blifvit mig ombetrodd, nedkallar jag öfver det förestående arbetet Guds väl: signelse. Första kammäåren utsåg till sekreterare riddarhussskreteraren Brakel Andra kammsren beslöt välja sin sekreterare i morgon. Båda kamrarne öfrvereoskommo dessutom att i morgon verkställa val af ledamöter i talmanskonferensen, kansiideputerade samt de ledamöter, som skola handhatva kamrarnes ekonomiska angelägenheter. Klockan halt 12 infanno sig två öfverstekammarjunkara och inbjödo kamrarne att efter bivistandet af riksdagsprediken i Storkyrkan infinna sig på rikssalen, der konungen komme att öppna riksdagen.